I dag är jag ledsen.
Den 4 mars skrev jag i Sundsvalls Tidning (lib) att man kan ”lita på oppositionen”. Det stämmer. Jag gav fem exempel där de nuvarande oppositionspartierna skulle visa sig handlingskraftiga nog att bli eniga. De skulle, trodde jag, kunna enas om att:
– höja inkomstskatten för vanligt folk
– återinföra avdragsrätten för avgiften till fackföreningar och öka klyftan till pensionärerna
– avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster och kanske ta bort även ROT-avdraget
– öppna för ett återinförande av den hatade fastighetsskatten och höja bostadskostnaderna
–återinföra förmögenhetsskatten så att fler företag försvinner ur landet.
Jag förutskickade också att detta skulle presenteras som rättvisereformer.
■ Att det är rättvist att staten tar mer av din lön.
■ Att det är rättvist att just fackliga medlemmar (men inte pensionärer, företagare eller studerande) får ett särskilt skatteavdrag.
■ Att det är rättvist att bara den som har det gott ställt skall ha råd att köpa hushållstjänster.
■ Att det är rättvist med högre boendeskatter (även om både Thomas Östros (s) och Mikaela Valterson (mp) fått stora skrämselhickan när de insett konsekvenserna efter 2012 års allmänna fastighetstaxering, då tar ju staten in nya miljarder på boendet från vanliga människor!) .
■ Att det är rättvist att beskatta förmögenheter (innan de säljs), ja, hus som man bor i och företag som producerar varor och tjänster.
(Utom de allra största förstås, eftersom till exempel H&M då skulle lämna landet.)
I dag är jag ledsen. Jag fick rätt på varje punkt.
I de förslag som Mona Sahlin, Lars Ohly och Maria Wetterstrand/Peter Eriksson lämnat som sina till riksdagen finns alla dessa saker med.
Plus bensinskattehöjning, införande av kilometerskatten (där dock miljöpartiet som drivit på hårdast för den ”reformen” vill göra sådana undantag att den inte skall slå mot skogsindustrin eftersom det kan resultera i 10.000-tals färre jobb, nu är det bara vanliga människor som kommer att få betala eftersom åkerierna självklart kommer att vältra över vartenda öre av de höjda skatterna på sina kunder, ett fruktansvärt slag mot inlandet!) och rader av andra skattehöjningar.
Vi ser nu att Sverige har de starkaste statsfinanserna i hela Europa tillsammans med Finland och Danmark (Norge ligger ju liksom utanför Europa numera med all sin olja). Alla länder vill låna av Sverige, vårt statsskuld är låg, arbetslösheten visserligen med svenska mått mätt alldeles för hög men i praktiken lägst i Europa, Sverige går som tåget, nåja, SJ har väl haft lite ”Greklandssyndrom” denna vinter och vår men det har blivit bättre när snön smält.
Oppositionen har i detta läge accepterat ungefär 97 procent av de inkomstskattesänkningar (dvs jobbavdraget) som tidigare sagts vara ”jätteorättvisa” och skett med ”lånade” pengar sedan 2006 - men som är en viktig anledning till att vi i Sverige har kunnat hålla uppe vanliga familjers efterfrågan.
■ Vi borde gjort ännu mer för t.ex. pensionärer, det är sant – och det kommer.
■ Vi borde gjort ännu mer för ensamstående mammor, det är också sant – och det kommer.
Men kasta inte ut barnet med badvattnet och tro att om vi återgår till att göra människor oroliga för höjda boendeskatter, oroliga för att skatten på deras inkomster höjs, genom att öka arbetslösheten via avskaffat RUT- och kanske även ROT-avdrag, att Sverige då blir ett bättre, tryggare och rättvisare land att leva i.
Det blir tvärtom.
Vi kan inte backa in i framtiden.
Till sist: Alltför många unga saknar jobb. Därför har Allianspartierna bl.a. halverat arbetsgivareavgiften - från 31 procent till 16 - för alla anställda i åldern 16-26 år. Den sänkningen vill socialdemokraterna och deras stödpartier ta bort, de tänker höja skatten med 10 miljarder kronor på unga som fått jobb!
Uppriktigt sagt:
Hur många nya jobb blir det om man höjer skatten med 10 miljarder för ungdomar 16-26 år?
Den 4 mars skrev jag i Sundsvalls Tidning (lib) att man kan ”lita på oppositionen”. Det stämmer. Jag gav fem exempel där de nuvarande oppositionspartierna skulle visa sig handlingskraftiga nog att bli eniga. De skulle, trodde jag, kunna enas om att:
– höja inkomstskatten för vanligt folk
– återinföra avdragsrätten för avgiften till fackföreningar och öka klyftan till pensionärerna
– avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster och kanske ta bort även ROT-avdraget
– öppna för ett återinförande av den hatade fastighetsskatten och höja bostadskostnaderna
–återinföra förmögenhetsskatten så att fler företag försvinner ur landet.
Jag förutskickade också att detta skulle presenteras som rättvisereformer.
■ Att det är rättvist att staten tar mer av din lön.
■ Att det är rättvist att just fackliga medlemmar (men inte pensionärer, företagare eller studerande) får ett särskilt skatteavdrag.
■ Att det är rättvist att bara den som har det gott ställt skall ha råd att köpa hushållstjänster.
■ Att det är rättvist med högre boendeskatter (även om både Thomas Östros (s) och Mikaela Valterson (mp) fått stora skrämselhickan när de insett konsekvenserna efter 2012 års allmänna fastighetstaxering, då tar ju staten in nya miljarder på boendet från vanliga människor!) .
■ Att det är rättvist att beskatta förmögenheter (innan de säljs), ja, hus som man bor i och företag som producerar varor och tjänster.
(Utom de allra största förstås, eftersom till exempel H&M då skulle lämna landet.)
I dag är jag ledsen. Jag fick rätt på varje punkt.
I de förslag som Mona Sahlin, Lars Ohly och Maria Wetterstrand/Peter Eriksson lämnat som sina till riksdagen finns alla dessa saker med.
Plus bensinskattehöjning, införande av kilometerskatten (där dock miljöpartiet som drivit på hårdast för den ”reformen” vill göra sådana undantag att den inte skall slå mot skogsindustrin eftersom det kan resultera i 10.000-tals färre jobb, nu är det bara vanliga människor som kommer att få betala eftersom åkerierna självklart kommer att vältra över vartenda öre av de höjda skatterna på sina kunder, ett fruktansvärt slag mot inlandet!) och rader av andra skattehöjningar.
Vi ser nu att Sverige har de starkaste statsfinanserna i hela Europa tillsammans med Finland och Danmark (Norge ligger ju liksom utanför Europa numera med all sin olja). Alla länder vill låna av Sverige, vårt statsskuld är låg, arbetslösheten visserligen med svenska mått mätt alldeles för hög men i praktiken lägst i Europa, Sverige går som tåget, nåja, SJ har väl haft lite ”Greklandssyndrom” denna vinter och vår men det har blivit bättre när snön smält.
Oppositionen har i detta läge accepterat ungefär 97 procent av de inkomstskattesänkningar (dvs jobbavdraget) som tidigare sagts vara ”jätteorättvisa” och skett med ”lånade” pengar sedan 2006 - men som är en viktig anledning till att vi i Sverige har kunnat hålla uppe vanliga familjers efterfrågan.
■ Vi borde gjort ännu mer för t.ex. pensionärer, det är sant – och det kommer.
■ Vi borde gjort ännu mer för ensamstående mammor, det är också sant – och det kommer.
Men kasta inte ut barnet med badvattnet och tro att om vi återgår till att göra människor oroliga för höjda boendeskatter, oroliga för att skatten på deras inkomster höjs, genom att öka arbetslösheten via avskaffat RUT- och kanske även ROT-avdrag, att Sverige då blir ett bättre, tryggare och rättvisare land att leva i.
Det blir tvärtom.
Vi kan inte backa in i framtiden.
Till sist: Alltför många unga saknar jobb. Därför har Allianspartierna bl.a. halverat arbetsgivareavgiften - från 31 procent till 16 - för alla anställda i åldern 16-26 år. Den sänkningen vill socialdemokraterna och deras stödpartier ta bort, de tänker höja skatten med 10 miljarder kronor på unga som fått jobb!
Uppriktigt sagt:
Hur många nya jobb blir det om man höjer skatten med 10 miljarder för ungdomar 16-26 år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar