I senaste numret av LUM (LUM 2013/5) skriver professor Marie Wahlgren - för övrigt min favoritprofessor i ämnet livsmedelsteknologi - om vikten av att både undervisa och forska.
Ni skall veta att Marie tidigare varit riksdagsledamot (fp) åren 2002-2006 och då hade en mycket stark position i riksdagsgruppen - och valde att lämna riksdagen för att fortsätta sin akademiska karriär, ja, som riksdagsledamot både undervisade hon samtidigt och fortsatte sin forskning och var handledare till ett antal doktorander. Lysande!
Läs hela artikeln här - jag instämmer till 100 procent!
"Det talas ofta ganska ensidigt om att utbildningen bör vara anknuten till
forskningen.
Man lyfter fram, som nu nyligen University Advisory Board, hur
avgörande för utbildningskvaliteten det är att de bästa forskarna också
undervisar.
Och naturligtvis är det viktigt att studenterna vid ett
framgångsrikt universitet möter ledande professorer i undervisningen.
Jag är
också stolt över den tradition vi har på LTH att det är självklart också för
professorer att undervisa.
Så möter exempelvis LTHs bioteknikstudenter inte
mindre än fyra kursansvariga professorer redan första året.
Men det borde inte handla bara om undervisningens anknytning till
forskningen.
Vi borde oftare diskutera forskningens anknytning till
utbildningen.
Det är inte nödvändigtvis så att man blir en bra forskare av att undervisa –
men det hjälper!
Studenterna utmanar en ständigt att förklara sitt ämne på nya
sätt.
Att undervisa tvingar en att skaffa sig en helt annan bredd inom ämnet än
vad själva forskningen gör.
Det leder ofta till nya vinklar och perspektiv som i
sin tur befruktar forskningen.
Jag är exempelvis inte säker på att jag själv
skulle haft forskningssamarbeten inom tablettformulering om inte en så stor del
av min undervisning legat inom just det området.
För flera forskare är annars en viktig drivkraft för att undervisa, detta att
det ger möjlighet att intressera de bästa studenterna för ämnet och att
rekrytera examensarbetare och doktorander.
Men undervisningen är också det
kanske viktigaste sättet att sprida ny kunskap brett ut i samhället.
Studenterna
är på många sätt universitetets starkaste röst och forskningen måste ha tillgång
till denna röst.
Ett universitet med så stark forskningsprofil som Lunds behöver
därför säkra forskningens anknytning till grundutbildningen.
Detta blir svårt om
det i debatten inte finns en insikt om att det är ett privilegium att undervisa,
inte en börda.
Det största privilegiet med att vara lärare är att man får vara en liten men
dock del av sina studenters resa mot ett professionellt liv.
En av de saker som
berörde mig mest när jag själv blev professor var när min mamma berättade för
mig hur min gamla mellanstadielärare reagerade när hon fick höra om min
utmärkelse.
Hon log med stor tillfredställelse och sa:
- Jag har en liten del i
detta.
Och javisst – så är det! Både hon och många andra fantastiska lärare under
min skoltid har faktiskt haft en liten del i mitt val av bana och i min
framgång.
Jag kände också igen mig i hennes glädje över att det gått bra för en
gammal elev.
Som lärare vet vi att det framför allt är studenterna själva som åstadkommer
sina framgångar men djupt i våra hjärtan hoppas vi förstås att vi också har
betytt något lite.
Få saker är så tillfredställande som när man inser att ens
studenter faktiskt förstått ett koncept som tidigare varit svårt för dem, eller
när man ser att de av någon anledning fått ny tilltro till sig själva.
Undervisningen är universitets första uppgift av ett skäl: det är genom
undervisningen som vi påverkar framtiden allra mest, eftersom våra studenter är
framtiden.
Marie Wahlgren
Professor i livsmedelsteknologi, LTH
söndag 14 juli 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar