20 juli 2013: Funderingar kring ett upprop

Arlandatornet, fotograferat av mig 24 mars

Jag har funderat mycket de senaste dagarna kring det upprop som Dagens Nyheter./Debatt publicerade häomdagen och som gällde att man skulle byta namn på Arlanda till Raoul Wallenberg International Aiport.
   Att jag är emot det, vet alla.
   Jag har i riksdagen i snart 10 år motionerat om att flygplatsen skall få tilläggsnamnet Alfred Nobel International Airport.
  Det är också folkpartiets åsikt för övrigt - eftersom namnförslaget godkändes av ett landsmöte, därför var det lite överraskande att hitta ett par ledande fp-företrädare under uppropet.
  Att inte Olle Wästberg fanns med, var ett omen i sig. Man jag vet att han erbjudits att vara med men avböjt.
  Min fundering gäller alla dessa upprop och undertecknande av tio, tjugo eller flera personer, ofta s.k. kändisar. Är det spontana eller djupt kända bevekelsegrunder? Eller en oemotståndlig vilja att förekomma i alla publika sammanhang?
  Jag vet inte - jag har aldrig erbjudits att stå bakom ett liknande upprop, jag förstår varför: icke-kändisar göre sig ej besvär.
  Men att sådana här upprop, som bör publiceras som betalda annonser - det säger jag som f.d. ansvarig utgivare - förekommer, är ett utslag av att framgångsrika PR-byråer engageras av någon med gott om pengar.
  Jag är inte imponerad, vare sig av uppropet eller undertecknarna, det må vara att såväl statsminister Fälldin (c) som statsminister Persson (s) stod med.
  Det borde det inte ha gjort. De borde ha tänkt efter före.
  Jag avser, fast ingen vill publicera det, fortsätta arbeta för att Arlanda skall få tilläggsnamnet Alfred Nobel International Aiport.
  För Sveriges skull.