29 juni 2013: Almedalen 46:an

I morgon börjar Almedalsveckan. Jag har ju varit med några gånger, intervjuades redan i början på 1980-talet av Willy Silberstein, då på Sju dagar (1981-84), som "Almedalsveteran", en av få som varit med inte från 1968 men väl från 1972 (jag var dock inte i Almedalen 2002 eftersom jag då var både riksdagskandidat och redaktör för Sundsvalls Tidning, den företräddes i stället av den av mig rekryterade ledarskribenten Hanna Hellquist, numera statssekreterare (m), eftersom det skulle kunna föreligga en intressekonflikt).
   I veckan som gick publicerades denna artikel i Gotlänningen (c), av politiska redaktören Eva Bofride, på dess plats för dagliga liberala kommentarer.

Är Almedalen för stort för Sverige?
Så är då snart Almedalsveckan 2013 igång, årgång 46 om man börjar - vilket man bör göra - med Olof Palmes lastbilsflaksanförande vid Kruttornet 1968.
  46:an blir som varje år ett nytt Rekordår vad gäller antalet arrangemang och besökare.
  Man kan med Lina Sandells 1880-års psalm (nr 260 i 1986 års psalmbok) utbrista: Jag kan icke räkna med alla ...
  Frågan är rentav: Är Almedalen för stort för Sverige?

Politikerveckan m/Visby är unik. Här flyttar landets politiska centrum med hela verksamheten från huvudstaden för att under folkliga och festliga former träffas och diskutera – och detta tillsammans med allsköns myndigheter, företag, intresse- och ideella organisationer.
  Ja, Sverige i miniatyr befinner sig i Visby denna vecka.
  Det är de politiska journalisternas, storkommentatorernas och småtyckarnas veckolånga Julafton vart år.
  Politikervecka? Tja, Almedalen är med sina oräkneliga arrangemang som en åsiktsmarknad där alla som vill kan göra sin röst får möjlighet. Demokratiskt utmärkt - en svensk modell.

Ändå: Politiken och de politiska partierna dominerar, sätter - även för medierna - dagordningen.
  Visst kan man skälla på oss politiker, på partierna och politiken - men man kan inte bestrida deras och demokratins betydelse. På valdagen är vi alla likar: en röst/person.
  Som vanligt kommer dock några för-stå-sig-på-are att gnälla: för mycket, för ytligt, för kommersiellt, fel, fel, fel.
  De klagande utmärks av att de endera inte varit i Almedalen eller har klagandet som livselixir i något medium. Må de leva lyckliga på sin tro. Någon annanstans.

Almedalsveckan är en illustration till hur ett bra folkstyre skall fungera:
  Partierna leder verksamheten på opinionsbildningsområdet samtidigt som alla, verkligen alla, har möjlighet att synas, höras, lyssna och tycka.
  Och kommersiellt?
  Ja, inte kunde Olof Palme ana vilken succé hans lastbilstal skulle bli för Gotland 46 år senare!
Gunnar Andrén
riksdagsman (fp),
40 år i Almedalen