16 juli 2013: Annie Lööf 30 år - Grattis!

I dag fyller statsrådet och riksdagsledamoten sedan 2006 Annie Lööf 30 år.
  Grattis!
  I en födelsedagsintervju med Malin Eijde på TT Spektra säger hon att hon fått revidera uppfattningen att det "inte görs någon skillnad på kvinnor och män."
   - Jag är ju inte blind för hur man blir bemött.
   "Hon ger några exempel: Under sina första år i riksdagen har hon blivit tagen för assistent till sina kollegor. Hon har också som partiledare ständigt bedömts för kläder, handväskor och frisyrer på ett sätt som minskat den politiska gärningen."
  Jag tror att hon har rätt i det senare, fel i det första - och jag kunde inte underlåta att notera att ingen mindre än Annie Lööf i sitt Almedalstal i förrförra lördagen (6 juli) direkt anspelade själv på sin kvinnlighet genom att notera att hon var ensam kvinna bland de andra gråa herrarna.
  Den av er som är utan synd, kaste första stenen, som Jesus sade i Bergspredikan (Johannes 8:1-11).
  Men det ligger förstås mycket i just detta: Hur ser vi män ut? Utöver att vara skäggiga eller i bästa fall nyrakade så har vi vit skjorta och mörk kostym, svarta skor, kanske slips och - utom statsministern och Zlatan- ett prydligt hår som skulle kunna has av miljoner män. Vi klär oss kort sagt mycket traditionellt, den som avviker - t.ex. bär fluga - blir genast uppmärksammad för det avvikande, ja, se på centerkollegan Fredrik Federley som ofta klär sig avvikande och, tro det eller ej, inte sällan förknippas mer med det än sina politiska åsikter.
  Problemet är inte att kvinnor klär sig och för sig på ett personligt plan - problemet är det omvända: Att nästan alla män ser likadana ut, som skyltdockor i svarta skor, mörk kostym, vit skjorta och slips, möjligen har man jeans eller kavaj.
  På den första punkten, att man inte blir tagen för vald ledamot, är nog det en upplevelse som Annie Lööf, då Johansson, delar med många andra. Varför? Jo, det är extremt få av riksdagens 349 ledamöter som är välkända och igenkända, i stort sett bara partiledarna och några till. Vem har inte blivit tagen för att vara rådgivare, allmänhet etcetera?
  Det avgörande tror jag är en annan sak: Som ledamot är man gentemot sina kollegor mycket jämställd, respekterad.
  Jag satt i samma riksdagskorridor som Annie Johansson i fyra år, vi sågs 100-tals gånger vågar säga, och jag har då aldrig någonsin märkt att hon eller andra kvinnliga kollegor av kollegorna behandlats efter ålder, kön eller vara må.
  I alla fall: Grattis!