25 juli 2013: Jan-Erik Wkström och sakkunskapen

Jan-Erik Wikström i Uppsala 2012

En gång i tiden, fast för nu ganska länge sedan (1977-1988) var jag medarbetare till SvD-chefredaktörerna Buster von Platen (1917-2003), därefter Ola Gummesson (1936-2000) och Hans L Zetterberg (1927- ); med den sistnämnde kom jag ihop mig rejält om hur tidningen skulle redigeras och slutade när han inför valet 1988 drev tidningen från liberal öppenhet till att bli så långt från obunden (moderat) man kan tänka sig.  
  (Det som hände var bäst för båda parter; jag som anställts som socialliberal politisk skribent av Buster von Platen hade inte längre övriga skribenters förtroende, inga namn, men jag minns hatet mot liberalismen och Bengt Westerberg efter dennes valframgång 1985.) 
  SvD hade en söndagssida som förestods av Margareta Sandström - tidningens svar på Expressens Kid Severin och  Dagens Nyheters Namn och Nytt som då förestods av Bo E Åkermark (1932-2002). 
  Margareta, född på 1910-talet, var modern i all sin aristokrati, fint bosatt på Östermalm, men tänkte mycket journalistiskt, läsartillvänt. 
  Spalten hette i Vimlet och pryddes av korparna Hugin och Munin.
  Margareta ville ha udda politiska nyheter, repliker, händelser, inte skvaller som vi i dag översköljs av utan pikanta händelser.
  Därför kom hon ofta till mig på fredagen - sidan skulle brytas på lördagen, detta var på blytiden, få vet i dag vad det är men man kan fråga t.ex. typografen och maoisten (jodå!) Mats Gellerfelt, typograf på SvD 1970-79, om hur det gick till att göra tidning på den tiden, han gjorde ofta ledarsidan medan jag som ansvarig tittade på - och frågade mig:
  -  Har du något till söndagen?

  Det här är mitt första bidrag till I Vimlet/SvD den 13 februari 1977
  
  För sakkunnig

   Utbildningsminister Jan-Erik Wikström framträdde i veckan på Publicistklubben i Stockholm och gjorde - därom var alla överens - stor succé. Till skillnad från både ett och annat statsråd - i både den nya och gamla regeringen - vet han ju nämligen vad han talar om - som f.d. bokförläggare, pressutredare, radionämndsledamot, kommunfullmäktig med mera var han redan vid tillträdet väl förtrogen med alla frågor inom departementets ram.  
  Och inget departement har väl genomgått en mer dramatisk personalförstärkning än då just Wikström tog över - efter att i tur och ordning Olof Palme, Ingvar Carlsson samt - inte att förglömma - den oefterliknelige Bertil Zachrisson.  
  Pressfrågor var det många på PK-mötet. Wikström svarade snällt på alla möjliga sådana.  
  Men till slut blev det tydligen för mycket, frågeställningen blev omöjlig enligt utbildningsministern.  
  Som utbrast:

  - Tyvärr måste jag medge att jag är en smula belastad med sakkunskap på det här området och det gör att jag inte kan hålla med frågeställaren.