21 juli 2013: SJ och statliga ersättningar

I dag får vi veta att SJ-ordföranden får behålla alla sina arvoden, allt enligt ett regeringsbeslut.
   Det är uppriktigt sagt sanslöst. Här handlar det om skattebetalarnas pengar som inte kan hanteras som pengar som finns i enskilt ägda företag: De som klagar på, i och för sig utmanande, bonusar och enorma löner, skall veta att det bästa med detta är att det kommer in pengar i statens kassakista av den anledningen. Skattbetalarna är också vinnare.
  (Sedan finns det ytterligare aspekter på detta, vi kan säga under rubrikerna Girighet eller Ryggdunkande.)
  Men att det begåtts fel med skattemedel är ingen orsak att låta udda vara jämnt.
  Jag begriper inte regeringens beslut.
  Och att SJ-ordföranden behåller pengarna är djupt omoraliskt.

Jag tillåter mig tillägga det jag skrev häromdagen, eftersom det är en linje rakt motsatt girighetslinjen:
  Själv har jag inte tagit emot en krona från någon annan än riksdagen eller riksrevisionen sedan jag blev ledamot i riksdagen 2002.
  De arvoden som jag fick som ledamot i en statlig kommitté återsände jag eftersom jag inte kunde ta emot arvode för mer än 100 procents arbetstid. (Det gick kan jag berätta men man var inte van vid att få tillbaka arvoden från ledamöter på det sättet.)
  Det gäller även andra uppdrag, som ledamot i en tidningsstiftelse har jag avstått det arvode som utgått till andra ledamöter (högst berättigat, skall säga) med betydande summor, med samma motivering: Du kan inte vara avlönad eller arvoderad till mer än 100 procent.
  Det gäller också ett förordnande under tiden 2003-2013 där jag företrätt regeringen - och där arvodet för alla är 0 kr.
  Jag förstår mig inte på regeringen och än mindre på SJ-ordföranden.