 |
| Bilden har inget med texten eller Vattefall att göra |
Också i svensk politik.
Nu senast är det Vattenfall, precis som övriga stora energiföretag i Europa, som måst - liksom Deutsche Bank av andra skäl tvingats till - göra stora nedskrivningar av tillgångsvärden.
Det är ju inte bra.
Där förstås mycket bekymmersamt att ett stort statligt bolag tvingas göra det.
Stefan Löfven, partiordföranden (s), kräver nu en "haverikommission".
Det är kanske en bra idé. Vem skall i så fall leda den?
Jag har ett förslag: Förre riksdagsledamoten Alf Eriksson, Varberg, mannen som flera gånger 2006-2010 oroat frågat i riksdagen om regeringen har ondsinta planer att efter valet 2010 sälja ut Vattenfall.
Sedan kommenterade Alf Eriksson också Nuon-köpet i februari 2009. Så här stod det i Dagens Nyheter, det gäller att hålla tungan rätt i mun också när det blåser från alla håll:
Socialdemokraterna är positiva till Vattenfalls rekordaffär. Men MP och V är emot.
– Vi är försiktigt positiva. Det kan vara bra för Vattenfall att skaffa sig ytterligare kompetens inom förnyelsebar energi. Vad jag förstår är det framför allt havsbaserad vindkraft som Nuon är duktiga på och det behöver vi, säger Alf Eriksson (S), ledamot i näringsutskottet med ansvar för energifrågor.
Att en tredjedel av Nuons omsättning kommer från kol besvärar inte (S).
– Det är möjligt. Men en av deras styrkor är havs- och vindkraft, säger Alf Eriksson.
Inte heller prislappen på 95 miljarder kronor sticker i ögonen.
– Energiområdet handlar om väldigt stora investeringar. Sett i det ljuset är det inte för stora summor. Vattenfall har exempelvis cirka 100 miljarder kronor i sitt investeringsprogram för förnyelsebar energi, säger han.
Att priset var för högt och att Maud Olofsson, ytterst ansvarig för köpet, borde ha lyssnat till andra röster än hon gjorde är uppenbart. Men luta er i sammanhanget inte mot Stefan Löfven! För han är som ett rö för vinden: Först var han tyst i fyra år, nu kräver han en haverikommission.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar