21 juli 2013: Cedergrenskas skönhet

En bild säger ofta mer än det mesta.
  Det gäller även denna tegelbyggnad, en gång kallad Jungfrutornet, möjligen beroende på skaparens eskapader, numera - efter samme person, Alfred Gotthard Nestor Cedergren (1849-1921), endast benämnt Cedergrenska tornet.
  Det skulle enligt Cedergren 1908 aldrig bli färdigt.
  Det blir det inte heller.
  Men efter en aktion 1994, då bygget tagit en 86-årig byggpaus, blev det fullt fart med invigning den 21 april 1996, på dagen 100 år efter byggstarten.
  Drivande var också Ulla Assarsson-Eklöw, ordförande i hembygdsföreningen Sällskapet Amorina.
  Jag var med, det är jag glad för.
  Carl-Olof Josephson skrev detta opus som han läste upp den 21 april 1996 från Cedergrenskas trappa:

         Jag står på trappan till den cedergrenska borgen

         en solig söndag i en ljuvligt sen april,

         och öde ligga de stocksundska torgen

         och de djursholmska också om ni vill.

         För vi finns här att hylla, fira, ära

         ett monument i rödbrun tegelsten

         vid Stockholms norra förorts riviera,

         och även honom som vi känner står oss nära,

         vår stolthet, Albert, Gotthard, Nestor Cedergren.

         Visst finns det flera torn i världens alla vrår:

         jag minner er om Faraos stolta fyr

         ett underverk av skönhet och av tjänsteår.

         om Eiffels franska järntornsäventyr.

         Det fanns ju ock ett Babels torn, ni minns,

         vars murkrön skulle nå till himmelen,

         och lutande i Pisa kampanilen finns.

         Men mäktigast är tornet byggt i vår provins

         av våran Albert, Gotthard, Nestor Cedergren.

         Jag ser det väl inför min inre syn

         hur Nestor med sin fru och döttrar fyra

         från tornet vandrar ner mot skogens bryn,

         slår krocketklot och kastar lekfullt lyra.

         Och parkanläggningens exotiskt rara flora

         ger svalka åt de sex i solens sken.

         Jag ser hur döttrarna, nu vuxna, stora

         går kvar i parken här och minnes sig förlora

         sin kära Albert, Gotthard, Nestor Cedergren.

         Att bygga torn är mycket svårt, se Pisa,

         det kräver arkitekter utav klass och rang

         och hållfasthetsberäkningar precisa.

         Här vår herr Larsson visat stor talang.

         En Boberg, Lallerstedt och en Heurlin,

         en Östman, Sehlstedt, Wahlman hette en,

         de skissat, ändrat, vänt på allting ut och in,

         men drog det sista strecket med sin kännarmin

         det gjorde Albert, Gotthard, Nestor Cedergren.

         Det låg ett skimmer över Nestors dagar,

         fantastiskt, storsvenskt, flärdfullt, om du vill,

         men det var kraft däri och stärkta kragar,

         var stode vi om tornet ej fanns till?

         Nu efter hundra år slås porten upp

         för detta kan vi mycket tacka herr Andrén,

         för utan denna elsjäls mästerkupp

         så skulle husets herrar säkert givit upp.

         Var stolt nu Albert, Gotthard, Nestor Cedergren.