30 april: Rätt dag 13 nov 2003

Jag hade fel, det var varken 2005 eller 2004, se föregående inlägg, det var 2003, den 13 november.
Så här lät det i frågestunden den torsdagen:
Anf. 42 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! ”Folkpartiet har rätt”. Det är inte så överraskande för oss, men det är inte så ofta vi får se det på Aftonbladets ledarsida.
Bakgrunden är en diskussion i en ledare häromveckan om vad som händer med sjukskrivningen och socialförsäkringarna. Jag läser några rader från den: Hur ska sjukförsäkringsfrågan lösas? Förtidspensionerna, a-kassan, föräldraförsäkringen? Hur ska de finansieras? Hur ska grundbulten i inkomsttrygghet bevaras? Folkpartiet har rätt.
Folkpartiet som tillsammans med Socialdemokraterna är garanten för den generella välfärden har länge krävt en genomgripande utredning av hela systemet.
Jag tycker mig minnas att statsministern i våras talade om den här tanken i någorlunda vänliga ordalag.
Nu har det gått ett halvår. Min fråga till statsministern är: Har statsministern tänkt vidare på frågan? Är man beredd att ställa sig bakom Folkpartiets krav och se till att vi från de olika partiernas sida ser över de svenska socialförsäkringarna?
Anf. 43 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag var positiv i våras, och jag är fortsatt av samma uppfattning. Det understryks ytterligare av den utveckling vi har.
Vi kan titta på den kommunala sektorn som ju i första hand sysslar med det vi kallar vården, skolan och omsorgen. Jag tror att det är utomordentligt lämpligt att det finansieras med skatter och att det finns ett demokratiskt samband mellan dem som tar ut skatten och dem som har ansvar för att verksamheten fungerar.
Vi kanske ska tillföra mer pengar till den sektorn. Samtidigt ser vi hur kraven ökar på socialförsäkringarna. Det är möjligt att vi där måste göra en reform av samma slag som vi har gjort i pensionssystemet, det vill säga att vi har en basal finansiering från samhället och därutöver avtalsfinansierade tillägg och att det på toppen kan finnas en individuell försäkring. Det är värt att pröva och i grunden utreda.
Det är inget teoretiskt eller principiellt genombrott. Avtalslösningarna finns redan i sjukförsäkringssystemet så till den milda grad att vi, innan vi går till riksdagen och försöker ändra systemet, måste ha parterna med oss.
Jag tror att det är den vägen vi har slagit in på. Varför inte en större genomgång tillsammans av samma slag som vi hade kring pensionssystemet? Det tror jag skulle vara välgörande för Sverige, om vi samtidigt håller fast vid de grundläggande idéerna om inkomstbortfallstryggheten.
Anf. 44 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vi säger ofta här i kammaren när vi har lämnat in en interpellation och fått ett svar att vi tackar för svaret även när vi är missnöjda. Den här gången får jag vara avsevärt mer nöjd med svaret. Det lät ju snubblande nära ett ja, det vill säga att vi skulle kunna göra något liknande det som vi gjorde med pensionssystemet. Det var väldigt många som inte trodde att det skulle vara möjligt för en bred majoritet i riksdagen att bli överens om en så central del av välfärdssystemet som pensionerna, där ju åsikterna var relativt skilda mellan partierna.
Jag tolkar tills vidare svaret som att statsministern, kanske inte i dag eller denna vecka, men relativt snart tar initiativ till att sammankalla en arbetsgrupp och erbjuda alla partier att vara med och se över socialförsäkringarna och försöka få ett stabilt socialförsäkringssystem för framtiden.
Anf. 45 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag kan väl säga ja på en gång, så har vi klarat ut den saken. Att det har dröjt något beror ju på att vi sitter i andra samtal, om den akuta situationen. Jag vill stryka under att jag ser ytterst allvarligt på det här, för vi har växande behov av social försäkring samtidigt som vi har en offentlig sektor som börjar tömmas på sina möjligheter till finansiering.
Jag vill ha en utveckling där den kommunala verksamheten baserar sig på ett skatteuttag som är likvärdigt över landet för de tjänster och den service som människor har rätt att begära vad gäller skola, vård och omsorg. Det är en djupt principiell fråga, som handlar om hur vi ser på den offentliga sektorn. Kan vi behålla de drag i den sociala försäkringen som har gjort den rationell och solidarisk, är det naturligtvis lämpligt att diskutera hur vi kan förbättra finansieringen.

30 april: Mer fast mindre (kul?)

Det skall ju bli en ny socialförsäkringsutredning, utlovad av dåvarande statsministern Göran Persson (s) till Bo Könberg (fp) i riksdagen vid en frågestund 2005. Jag var där, jag minns. (Kanske var det 2004 - jag skall kolla strax.)
Nu kommer den, efterträdaren Fredrik Reinfeldt (m) filar på direktiven.
Då meddelar vice ordföranden i socialförsäkringsutskottet Veronica Palm (s) att hennes parti kommer att deltaga i utredningen. Bra.
Men om det blir regimskifte den 19 september kommer direktiven att ändras från att syfta till att bli en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring till att omfatta så många som möjligt.
Läs det en gång till: Det är det hon säger.
Veronica Palm är ju inte vem som helst, hon har nyligen efterträtt ingen mindre än förre vice statsministern Bosse Ringholm (s) som ordförande i Stockholms Arbetarekommun. Där har man ju alltid varit noga med vad man säger.
Så noga att vid något tillfälle förklarade Gustaf Möller eller Torsten Nilsson - företrädare som socialministrar till Sten Andersson (s) - att Stockholms arbetarekommuns styrelse måste vara djävulens förstuga till helvetet.

30 april: Grattis på födelsedagen

I dag har en av mina gamla klasskamrater, Yvonne Henriksson, f. Palmqvist, och alltjämt bosatt i Viskafors söder om Borås, födelsedag.
Jag tror inte att vi setts mer än en gång sedan 1957, det var i Rydal på en klassträff 1990, men Grattis på födelsedagen.
Alla andra som också fyller år i dag gratuleras också! Ha en fin dag, som det numera heter.

29 april 2: kommer

Kommer

29 april: Kommer

fkaslfka

29 april: Kan man vinna val på att lova?

Hur vinner man val?
Jo, genom att inge förtroende. För framtiden.
Då är det bra att åtnjuta förtroende, som man bygger upp.
Men kan man vinna val på att lova, lova, lova?
Jag skall gärna medge att jag inte är en lovande politiker. Senast igår på Handelskammarens Stockholmsmöte fann jag mig nödsakad att notera att jag inte kunde lova lika mycket som kollegorna.
Just nu är socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet inne i en period där de lovar enorma satsningar överallt. Det som hände under onsdagen var att baksidan av alla dessa löften blev uppenbar.
Som statsministerkandidat undrar jag om detta är rätt väg för Mona Sahlin, jag tror det inte. Jag skulle i hennes roll varit mycket mer statsmannamässig: Inte lova kronor och ören, skatter upp och ner, nöjt mig med riktningen i förhållande till regeringen. Detta kan inte sluta väl för socialdemokraterna - men banar väg för miljöpartiet.
Den väg Mona Sahlin, kanske under intryck av Bo Krogvig i andra tider, är att spela det politiska spelet på mediernas villkor. Jag vågar säga efter många år i både politik- och mediebranschen:
Det leder sällan till ett bra resultat.
Man kan inte vinna val på att lova mest.

28 april: Hos Handelskammaren

Änglar - finns dom?
Åtminstone jag som är gammal minns den trevliga filmen med Jarl Kulle och Christina Schollin. Dom fanns inte.
Finns det särskilda Stockholmsfrågor?
Nej, svarar Fredrik Federley (c) och Josefin Brink (v) vid Handelskammarens utfrågning om Stockholmsfrågor. De skriver inga motioner om lokala frågor - och kommer sedan med massor av synpunkter.
Jag säger motsatsen: Jag skäms inte för att aktualisera frågor som rör Stockholmsregionen, det gör alla andra. Problemet är att det bara är 20 procent stockholmare i riksdagen, 80 procent övriga. Det gör att de är fler.
Handelskammaren har kallat vill valdebatt. Moderator, bra sådan måste sägas, är John Chrispinsson. Ingen i publiken somnar.
I publiken finns många jag känner, ännu fler som jag känner igen.
Men: Jag märker att motsättningarna är enorma mellan miljöpartiets Åsa Romson och moderaternas Anna König, anklagelserna far i luften, vem är bäst, vem har gjort vad eller inte osv. Också mellan mig och vänsterpartiet finns tydliga åsiktsskillnader, den ideologiska klyftan är tydlig i allt vad valfrihet heter. Brink vet bäst och skall bestämma vad människor skall göra, få göra, jag anser människor själva vara kapabla att träffa massor av beslut själva.
Jag har i gengäld få invändningar mot Mikael Dambergs (s) sätt att beskriva verkligheten, Josefin Brink har däremot inte ens förstått - för att nu vara tydlig - vilken suverän solidaritetsfunktion som ryms inom ett försäkringssystem. Med vänsterpartiets "valfrihet" blir det alltid andra som skall välja: Var god vänta, tag plats i kön, tyvärr har alla platser i City-Akuten redan utnyttjats i dag, kom tillbaka med ert värkande ben i morgon.
Jag är den ende, måste jag säga, som talar om vikten av företagande, annars är det mycket tal om ungdomsarbetslöshet. Jamen företagen, företagarna, som skall skapa jobben, vad gör vi för dem?
Tre partier är mindre partipolitiska än övriga, centern, folkpartiet och socialdemokraterna. Varför moderaterna, som i Anna König har en utmärkt företrädare, skall behöva framhålla sitt eget partis förträfflighet så mycket är obegripligt, att kd:s Desirée Engström-Pethrus gör det förklaras kanske av behovet att visa hur duktiga man är.
Men det blir ofta onjutbart - alla partier har faktiskt goda föresatser, det är medlen som skiljer.
Tänk om jag kunde skriva att folkpartiet alltid är bäst och tänkt på allt? Nej, det gör jag inte. Vi har mycket att tänka på. Men idéerna, det vågar jag säga, tar aldrig slut.

28 april: Hur rika är vi?

Hur rika är svenskarna? tror miljöpartiet.
Detta har jag hämtat ur dagens text-tv (28 april)
"Miljöpartiet ville höja mest
Den höjning av skatten på koldioxid
som föreslås av de rödgröna, 10 öre
2011 och 7 öre 2012, är betydligt
lägre än vad Miljöpartiet hade som
förslag i sitt alternativ till
regeringens budget i höstas.
Då föreslog Miljöpartiet en höjning
med 12 öre första året, 43 öre andra
året och 5 öre det tredje året.

Det skulle, grovt räknat enligt
Miljöpartiet, ha höjt priset på en
liter bensin med 36 öre första året,
ytterligare 1 krona och 30 öre andra
året och ännu 15 öre 2012.

28: Miljöpartiets skattepolitik

Bra att det blev klart för alla att alla de mångmiljardlöften som oppositionen ställt ut måste betalas.
Miljöpartiet är klarast: Det är vanligt folk som skall betala med högre miljöskatter som man kallar det.
Men det är i huvudsak höjd skatt på bensin och elektricitet som föreslås.
Det kommer ingen annan än vi själva att få betala.
Maria Wetterstrand och hela miljöpartiet är ute och cyklar.
(Dock bara korta sträckor)

27 april: Förbundsstyrelsen möts

När vi hade förbundsmöte den 17 april blev jag åter ersättare i styrelsen. Nu är det första arbetsmötet under ledning av Maria Wallhager, ordf, Nina Lundström, första vice ordförande, Martin Andreasson, arvbetsutskottsordförande, och Per Hammar, ny förbundsombudsman.
Vi diskuterar ingående bostadspolitiken efter förbundsmötet om denna den 21 mars, vidare integrationspolitiken och trafikpolitiken.
Mitt eget program, Jobbprogrammet, är inte färdigt, men jag skäms inte: Det är, vågar jag säga, det svåraste av alla. Jag ser att Sven-Otto Littorin vill lösa problemet bland annat med att ställa högre krav på de arbetssökande. Det är kanske en lösning i vissa fall, men mitt och folkpartiets arbete har ett annat fokus: Fler företagare, fler företag. Vad skall man söka när inga jobb finns?
Min utgångspunkt är att det aldrig saknas arbete, arbetet tar i själva verket aldrig slut. Däremot är det ont om bra idéer. Här skiljer vi liberaler oss nog från både socialdemokrater, som alltid är inställda på att man skall ta ett jobb, att sådana finns att förmedla, och moderaterna, som utgår från att företagarna alltid fixar jobb.
Men i det samhälle som nu växer fram, tjänstesamhället, blir det allt fler som inte vill ha anställda men jobba.
Ja, om detta finns anledning att diskutera mer framöver.
Jag tar också upp en annan sak: Hur står det till med våra kandidaters vandel? Har de deklarerat, gjort konkurs, inte betalt alla räkningar, slagit tjänstemän eller suttit i fängelse? Detta kommer journalister, som bryr sig mer om formalia än åsikter (om det är andras än de egna) numera, att granska.
Så det är lika bra att vi gör det själva.
Per Hammar får uppdrag att fundera kring vad vi skall göra.

27 april: Vårt behov av hattmakare

Jag har, i fredags (23 april), blivit invald som ersättare i kulturutskottet. Skall bli intressant, jag ser fram mot det. Kultur - i vid mening - är det vi lever för.
Jag har börjat mitt arbete i utskottet med att läsa senaste protokollet, från den 20 april. Där framgår (§4) att socialdemokraterna reserverat sig i yttrandet till utrikesutskottet över kommissionens arbetsprogram 2010.
Jag är förstås intresserad av oppositionens inriktning.
Det framgår då att att man anser att Sverige bort "lyft fram behovet av samarbete inom EU vad gäller små specifika hantverksutbildningar inom kulturområdet, som t.ex. hattmakare, där efterfrågan är för liten för att oanordna utbildning i varje land."
Revolutionen närmar sig: Socialdemokraterna satsar på samordning av hattmakarutbildningen inom EU.
Grattis!

26 april: Oppositionen på spåret: Julafton hela året

I dag presenterar de röd-gröna partierna sitt förslag till järnvägsprogram för Sverige. De är verkligen på spåret.
När den tråkiga Alliansen valde mellan höghastighetståg och Norrbottniabanan - och valde bort båda utom vad gäller förberedelsepengar - satsar de rödgröna raskt 120 miljarder mer och väljer båda, plus lite till.
Och hur finansieras det? Man lånar av riksgälden verkar det som - oklart vem som betalar.
Men skall man vinna makten, lovar man runt, onekligen.
Ordet prioritering finns inte längre hos oppositionspartierna.
Det är är julafton hela året, när oppositionen är på spåret.

25 april: Logiskt vänsteravhopp - och zebrans ränder

Jag ser att sverigedemokraten Kenneth Sandberg lämnar sitt s.k. parti och öppnar eget i sitt Kävlinge.
De flesta tycks tro att detta utgör en försvagning av sverigedemokraterna. Jag tror tvärtom. Ty Kenneth Sandberg, som likt Jan Mild, den gamle socialdemokraten, och en f.d. vänsterpartist i Malmö kommunfullmäktige som också funnit sin hemvist i sverigedemokraterna, handlar detta ytterst om renläriga marxister som förblindats av hat till oliktänkande och då speciellt människor som kommer från andra länder.
De tycks i Skåne ha attraherat många personer med just arbetarklassbakgrund, som känner rädsla och främlingsskap inför människor de ännu inte mött.
Utmärkande för dessa - som jag haft mycket intressanta debatter med - är att de genomgående använder den norska socialistiska idépolitikern Berit Aas (ett tag partiledare för sosialistisk venstreparti i Norge) retorik, som ju nära anknyter till framlidne högerpolitikern Joseph McCarthy i USA på 1950-talet: Man osynliggör människors verkliga egenskaper, man förlöjligar, man skuldbelägger etcetera.
Mot detta står sverigdemokraten Åkessons akademiska syn på vikten av parlamentarisk representation: Därför har Åkesson och några andra sydsvenskar, bland andra partisekreteraren Björn Söder, i praktiken kidnappat sd från de ursprungliga socialisterna där, samtidigt som man efter maktövertagandet nyttjar alla de Stalinistiska sätten att agera: Enorm toppstyrning, uteslutning vid opposition, förnekande av uppenbara ideologiska sanningar och så vidare.
Dessa två socialistiska skolor kolliderar förstås: Den ideologiska övertygelsen kan inte förenas med det ideologiska styrelsesättet.
Därför är Kenneth Sandbergs avträde naturligt. Som gammal marxist kan han omöjligen acceptera att andra tagit makten och ledningen och marginaliserar vad han och hans gelikar anser vara den enda rätta tolkningen av budskapet: Allt främmande kan göras ansvarigt för alltings djävlighet.
I dag är det muslimer, i Kenneth Sandbergs tidigare ideologiska hemvist har det varit andra nationaliter - och räcker inte det finns alltid judarna att tillgå som orsak till världens onska.
Partiledaren Åkesson kryddar detta 2010 med inställsamhet mot pensionärer och några andra grupper - för det högre målets uppnående, riksdagsplatserna.
Men zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur.

25 april: Förbifart Sahlin - och Jämtin

Jag har åkt förbi ett antal städer: Göteborg (häromdagen), Uddevalla (dito), Trollhättan (dito), Malmö, Lund (förbifarten kom 1955), Halmstad, Kristianstad, Jönköping, Hudiksvall, Kalix (som visserligen inte är någon stad), Eskilstuna, Strängnäs, Gävle, Falun, ja, listan skulle kunna göras lång.
Men Stockholm har jag, som bor sex km norr om Stureplan sedan 1979, aldrig lyckats passera utanför:
Under ett par decennier stod jag still och åldrades på Norra Stationsgatan, sedan ett 10-15-tal år sedan kan man lättare passera via Eugeniatunneln på gränsen mellan Stockholm och Solna, 2-300 meter bortom Norra Stationsgatan.
Hindret är Mälaren.
Man kan i dag passera via Tosterödsbron i centrala Strängnäs, närmaste bro är sedan Essingeleden österut, därpå Västerbron, vidare den igenkorkade Centralbron hundratalet meter från riksdagshuset och slutligen det av vissa s.k. kulturpersonligheter, alla boende i centrala Stockholm, idolförklarade betongmonumentet Slussen.
Man kan också åka färja Botkyrka-Ekerö.
Därefter återstår bara alternativet broarna i S:t Petersburg.
Behövs då en förbifart över Mälaren till?
Mitt svar är ja.
Precis som t.ex. mp-riksdagsledamoten Karin Svensson Smith aldrig skulle komma på tanken att köra in i sin hemstad Lund förbi Domkyrkan på Bredgatan där, utan köra utanför staden, är det rimligt att t.ex. de 20.000 ryska lastbilar som årligen passerar Järfälla krog sex kilometer från Stureplan, passerar långt bort av miljöskäl, ja, det handlar om kanske 100.000 bilar - per dygn.
Nu tänker Mona Sahlin och Carin Jämtin låta sig passeras av en folkomröstning om saken.
Uppriktigt sagt: Om Carin Jämtin (s) hade tillräcklig självinsikt och lika mycket självförtoende, skulle hon satt ned foten, funderat på hur roligt det var för företrädaren Annika Billström (s) att bli över- och förbikörd av sin egen partiordförande, och sagt ifrån:
- Nej, detta är en politik som gör att att jag, med dåvarande statsministern Rikard Sandlers (s) ord, hellre ser att jag faller än att hela förtroendet för politisk tilltro förfaller.

24 april: Veckan som var

Vad hände i veckan som gick?
Jag skulle vilja säga: En politiskt mycket händelserik vecka.
1. Allra viktigaste var att Allianspartierna nu framstår som mer regeringsdugliga än oppositionen. För fyra år sedan var de två stora frågorna regeringsdugligheten och förmågan att hantera den svenska ekonomin.
(Den största sakfrågan, fastighetsskattens utformning, står ju nästan inte ens på dagordningen 2010; ingen tror annat än att socialdemokraterna och dess stödpartier kommer att låta bli att återinföra det som en gång var på det området.)
2. Det framgick väldigt klart att oppositionen inte bara är splittrad utan oförmögen att lösa inbördes konflikter då man beslöt anordna folkomröstning i Stockholmsregionen – ungefär 25 procent av väljarna – för att komma förbi förbifarten. Så skapades Förbifart Sahlin. Den kommer att stå henne dyrt i politisk mening: Vända kappan efter vinden duger inte.
3. Oppositionens agerande väcker nya frågor. Vilken politik skall Sverige skall föra. Vilka fler frågor skall avgöras genom folkomröstning? Svenska truppernas vara eller icke vara i Afghanistan? Hur mycket av jobbskatteavdraget skall vara kvar? Om undantagen i Lagen om anställningsskydd skall finnas kvar eller ej? Införande av kilometerskatt? Friskolornas framtid? Nej, väljarna kommer inte att få besked förrän efter valet – detta skapar redan nu stor oro måste man säga.

24 april: Om arkitekter och hus som sticker ut

Det har blivit mycket "hembygd" i dag - fast jag har bara bott i Stocksund drygt 30 år om sanningen skall fram, 34 år på andra håll.
Men på eftermiddagen hade Sällskapet Amorina - vår hembygdsförening där jag var ordförande 2006-2009, mycket trevligt och givande - en så kallad tesalong, en utmärkt mötesform som lanserades av Brita-Lena Ekström, känd radioröst och andra vice ordförande i hembygdsföreningen under alla åren jag var ordförande; första vice var Karin Löfdahl, Hertha Müller-översättaren.
Ordförande i föreningen just nu är advokaten Kjell Gunnarsson, sekreterare Arvid Lagercrantz, legendarisk radioröst och faktiskt ett tag chef för Sveriges Radio, det passade nog denne kvicktänkte intervjuare inte för.
I dag presenterades tio stycken villor som sticker ut i Stocksund, de hade valts ut av arkitekten Heléne Singstedt, arkitektdottern Marika C:son Lönnroth och Marie Hafström, f.d. statssekreterare och generaldirektör, vice överbefälhavare ett tag, bosatt tillsammans med sin Olof Karlander i Villa Tallom.
Just Villa Tallom har ritats och bebotts av Lars-Israel Wahlman, fram till dennes död 1952; Lars-Israel Wahlman har ju också ritat Engelbrektskyrkan i Stockholm, Cedergrenska Tornet i Stocksund, Dicksonska slottet i Kungsbacka etcetera.
Några andra av Sveriges mest kända arkitekter kom också att stå i centrum vid sidan av giganten Wahlman: Isak Gustaf Claeson, Ferdinand Boberg, Gunnar Asplund (som ju också bodde i Stocksund), Sven Markelius, Ralph Erskine, Dag Melin, Alf Wallander och fler till.
Stor publik, stort intresse, mycket bra lokal, Scoutstugan i Stocksund
Särskilda eloger till Singstedt, Lönnroth och Hafström.

24 april: En sak jag erinrar mig - aktuell 1986

Apropå Tobissons memorarer:
En sak går han förbi där jag själv vet vad som hände, det kan kanske vara värt att berätta så här nära 24 år senare.
Det gäller vad som hände vid Ulf Adelsohns avgång som moderat partiledare i juni 1986. Det fick jag - som då var ledareskribent på SvD- reda på i förväg; jag skrev en artikel om det: I morgon avgår Ulf Adelsohn.
Den artikeln väckte sensation på SvD förstås - men mer indignation och bryderi: dåvarande redaktionschefen vägrade ta in den, nattchefen stödde honom, även chefredaktören vägrade "eftersom den skulle kunna medföra att beslutet omprövades".
Jag namnger inte vilka det handlade om, det var länge sedan.
Jag fick besked: Endast om jag kunde få någon att med namn stå för en bekräftelse att avgången skulle inträffa, skulle min artikel publiceras.
Det var svårt, sade jag, men jag ringde dels Lars Tobisson som sade sig inte vilja säga något alls, dels Adelsohns dåvarande pressekreterare, båda vägrade uttala sig, varken bekräfta eller dementera.
SvD tog inte in den skrivna och korrekta artikeln.
Den borde enligt min mening ha hamnat först på sidan 1.
Därför - kan jag nu avslöja - var Expressen ensam om nyheten dagen därpå om oppositionsledaren Ulf Adelsohns avgång.
Jag visste att det var sant. Expressens chefredaktör Bo Strömstedt trodde mig utan att fråga efter min källa, han förstod att jag visste men inte kunde - och jag kan inte - avslöja min källa.
Om det hela skriver Ulf Adelsohn i sina memoarer, att någon hade "läckt till SvD:s Gunnar Andrén men tidningen skrev ingenting". Korrekt.
Det var en av anledningarna - den mer avgörande var meningsskiljaktigheter om vad en ledarsida är och vad man skall tycka och framför allt inte trycka mellan mig och den kommande chefredaktören Hans L Zetterberg där jag tog konsekvenserna att liberala tankegångar skulle sorteras bort - till att jag kom att lämna SvD. Partipolitiska hänsynstaganden gick före god journalistik.
- - - -
Det är förresten inte mitt enda större scoop: Jag var också ensam om Olle Wästbergs avgång - eller snarare avsked - som chefredaktör för Expressen.
Sveriges Radio presenterade nyheten som sin men först hade en god vän till mig på Eko-redaktionen ringt mig för att kontrollera sanningshalten på den nyhetssajt (motsvarande dagens bloggar) som jag hade på tidningen NU från 1994.
Expressen vägrade kommentera, jag bekräftade.

24 april: Lars Tobisson på Stocksunds bibliotek

Jag lyssnade på lördagen - ett arrangemang av Stocksundsbibliotekets Vänner som jag är medlem i sedan många år - till Lars Tobisson, ledande moderatpolitiken 1976-99, först sex år som partisekreterare, därpå nära arton år som partiets första vice ordförande, gruppledare i riksdagen och 1995-98 vikarierande partiledare. Han berättade om varför han skrivit sina memoarer och lite om politik han varit med om, "nära makten men ändå alltid utanför".
Det är alltid intressant att lyssna till ledande företrädare som varit med om mycket, kan mycket. Dit hör Tobisson, åren 1972-94 bosatt i Stocksund.
Det betyder inte att man delar åsikterna eller kanske ens beskrivningarna om vad som ägt rum.På en punkt håller jag emellertid med Tobisson, och det är att det gäller att gripa möjligheterna när de kommer. Man får sällan samma erbjudande två gånger, det gäller på nästan alla områden i livet.
Jag har väl inte tillhört Tobissons största beundrare, men alltid respekterat hans ideologi och sätt att leda, demokratiskt uppifrån skulle jag vilja säga, kanske inte riktigt min stil.

23 april: Tidningar

Kommer

23 april: Tre timmar med EU-nämnden

Kommer

23 april: Tid läsa tidningar

Kommer

23 april: Uppe före tuppen

0445 - det är klockslaget som klockan och telefonen ringer. Tåget gå 05.07 - men från First Hotell G är det bara tre minuter till tåget.
Jag skall vara på EU-nämnd 09.30, där väntar en tre timmar lång session, i huvudsak är det den skicklige kabinettssekreteraren Frank Belfrage som för ordet, sista timmen tillkommer försvarsministern Sten Tolgfors.
Det förekommer mycket hemliga handlingar på EU-nämnden, kanske är de mer hemligstämplade än innehållet förtjänar. Man märker skillnaden mellan vad Sverige brukar hemlighålla och vad många andra EU-nationer anser vara viktigt att hålla hemligt. Grävande journalister skulle bli besvikna.
Jag ställer dock en fråga. Det gäller extraärendet Afrikanska Unionens önskan att vi i Europeiska Unionen inte skall tillåta de enligt AU illegala makthavarna på Madagaskar, denna jätteö, resa till Europa.
Nog är det konstigt att så många länder i AU vill brännmärka ett annat medlemsland, när de själva kommit till makten på samma sätt. Tala om att kasta sten i glashus.
- - -
Just som jag säger detta ser jag att TT rapporterar att luftrummet runt Island, dit EU-nämnden skall resa snart, har stängts, dels att president Mugabe i Zimbabwe har tagit emot Irans president Afshinannejad i Harare, f.d. Salisbury - jag har varit där.
Vilka möten! Samma demokratiska syn, dvs makten går före moral, etik och rätt.

22 april: Redareföreningen i Sverige

Kommer

22 april: Småkommunerna

Kommer

22 april: Dessa löpsedlar

Kommer

22 april: På besök hos folkpartiet i Uddevalla

Kommer

22 april: Till Uddevalla

Redan på onsdagen beslutar jag att avbeställa flygbiljetten Bromma-Trollhättan. Det visar sig klokt - ingen flygmaskin flyger den sträckan torsdag morgon. Landningsförbud råder på Trollhättan Aiport, strax intill Saab-fabriken.
I stället blir det tåg Stockholm-Göteborg-Trollhättan - där jag sedan först åker taxi till flygplatsen och sedan hyrbil till Uddevalla.
Jag återkommer till det - liksom kvällen i Göteborg.

21 april: Förbifart Sahlin

Jag försöker betala ett SL-kort, det tar flera timmar, jag misslyckas.
Sedan funderar jag på s-v-mp:s krav på folkomröstning om Förbifart Sahlin: Helt vettlöst!
På kvällen efter votering nytt förbundsmöte, denna gång om bostadspolitiken.
Jag erinrar om de tre viktigaste bostadsbesluten under 100 år: Att hyresglering infördes under första världskriget sin tillfälligt åtgärd, mer får alla inte var - men det gäller att makten.

20 april: Intensiv dag

Börjar tidigt, vid 04.30.tiden. På förmiddagen Finansutskottet om Världsbankens och IMF:s Washington-möten, vårmötena.
Sedan lunch med Ulf Keijer, professor emeritus men aktiv. Ulfs far var riksdagsman, han lyssnade till det i dag inte helt vanliga namnet Augustinus.
Efter överläggning inom företagsgruppen med Liselott Hagberg och Agneta Berliner - och med de politiska sekreterarna Katarina Beergkvist och Richard Westerberg påtaligt aktiva - blir det riksdagsgrupp.
Jan Björklund diskuterar det politiska läget och jag gör själv - som vanligt - inlägg, denna gång om miljöpartiet och Maria Wetterstrand.
På riksdagsgruppen redovisar också AMS-chefen - Arbetsförmedlingen, heter det numera - Angeles Bermudas-Svankvist och Försäkringskassans Adrina Lender - sin myndigheters ambitoner.
Till slut så - jag kommer hem vid 23.45-tiden - lyssnar jag på Frisinnade klubben till Björn Elmbrandt som berättar om Hjalmar Mehr och Monica Andersson som doktorerat på svensk stadsbyggnad - mycket, mycket intressant!

18 april: Cedergrenska fonden

Jan Falk fotograferar i Tornet - bakom finns Viveca Ohlén , framför Lennart Waldenström.
Bilden till höger: Ulla Assarsson Eklöw läser upp fondens motivering för att ge 2010 års Hederspris till Karin Löfdahl.
Jag är sedan 1996 med i en liten fond som varje år delar ut stipendier till förtjänta Stocksundsbor. I år var det Karin Löfdahl, översättare av Nobelpris-tagaren Hertha Müller som fick Heders-stipen-diet. Det sker i Ceder-grenska tornet i Stocksund, den 21.a dagen i april - fast i år den 18:e. Det är brunch - som alla får betala själva - och till slut så kommer familjen Cedergrens ovanifrån på årlig inspektion av sitt torn. En del tycker sig i Jägmästaren känna igen mig i detta skådespel som heter Ett himla liv ... - men det kan jag inte tänka mig: Jägmästaren har ju hunnit bli 161 år, alltså 97 år mer än jag själv. Nåja, roligt är det - mågen Thimgren, som en del tycker liknar domaren Dag Eckerberg, gisslade i år Ooms pinne och självaste folkpartiet som har föreslagit en minneslund - kunde man inte nöjt sig med en minnesstund? - för avlidna djur just i Cedergrenska parken - det tycker jag inte. Det spelas och äts och är trevligt. Johan Paulsson heter krögaren och Ulla Assarsson-Eklöw är ordförande i Fonden och leder suveränt det hela. Det enda är väl att hon som gammal rektor vill beskriva hur allt skall gå till. deet gör det inte men blir bra i alla fall.

18 april: Dagens Sifo-mätning, sd åter vågmästare

Dagens Sifo-mätning ger följande siffror, gjord 6-15 april, 1945 telefonintervjuer, förändring sedan i mars inom parentes:

Moderaterna 29,8 (- 1,0)
Folkpartiet 6,2 (+ 0,3)
Centerpartiet 4,9 (+ 0,2)
Kristdemokraterna 4,1 (+ 0,3)
Socialdemokraterna 34,1 (+ 0,1)
Vänsterpartiet 5,4 (- 0,2)
Miljöpartiet 9,0 (- 1,6)

Sverigedemokraterna 4,9 (+ 1,1)
Övriga 1,6 (+ 0,7)

Fråga: Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag?
Redan frågans formulering gör att man skall vara försiktig med långtgående slutsatser. Framför allt viljan att verkligen den 19 september rösta på det parti man tycker bäst om, kan kullkasta mycket. Man kan t.ex. antaga att sd-väljarna redan har hög röstningsbenägenhet, medan det kan vara lite si och så med den saken för en del socialdemokraterna som kanske inte rusar till vallokalerna för att rösta fram Mona Sahlin som statsminister.
För senaste fem månaderna är utvecklingen enligt Sifo denna, det mest anmärkningsvärda är väl moderaterna uppgång i början av året och om dagens mp-siffra håller i sig den eventuella återgång till lägre siffror för miljöpartiet som kan skönjas.

Folkpartiet har en del att vinna framöver.

(m) (fp) (c) (kd) (s) (v) (mp) (sd) (övr)
April 29,8 6,2 4,9 4,1 34,1 5,4 9,0 4,9 1,6
Mars 30,8 5,9 4,7 3,8 34,0 5,6 10,6 3,8 0,9
Februari 29,6 6,5 5,6 3,9 34,6 5,1 9,3 3,4 2,0
Januari 25,8 6,7 5,0 4,0 36,9 5,5 9,4 5,0 1,8
Dec -09 25,1 6,8 5,2 3,7 36,7 5,2 10,3 5,1 2,0
Val -06 26,2 7,5 7,9 6,6 35,0 5,9 5,2 2,9 2,8

17 april Jan Björklunds tal

Folkpartiets länsförbund hade årsmöte på lördagen, Maria Wallhager, Nina Lundström och Lennart Rydberg omvaldes som presidium, själv är jag för sjätte året i rad nöjd andre suppleant till skillnad från EU-nämnden där jag är 42:a. (Har för övrigt på åtta år avancerat från sjätte till andre suppleant, hur skall detta sluta?)
Viktigare var att Jan Björklund på den liberala Stockholmskonferens tagit sig både från Bromma och Madrid - dock icke genom den farliga luften, det måste vara SJ som ställt till det på Island, väl? - och presenterade de viktigaste delar av folkpartiets politik. Någon släng blev det väl också till oppositionen, det går ju inte att komma förbi att densamma inte bara består av Maria Wetterstrand utan också personer som Thomas Östros och Lars Ohly, kanske om något halvår ansvariga för vårt lands och vår egen ekonomi. Framtidsutsikterna förskräcker, molnen på himlen är många.
Det var mycket folk på Stockholmskonferensen, 250 platser fanns det, jag tror 300 kom. Men man fick göra som i Göteborg, "knö sig in".
Björklundfoto: Gunnar Andrén

20 april Förbundsårsmöte 1

kllöklö

19 april

fkalöfk

19 april

18 april

plpåo

18 april

ghjghj

17 april

lk

16 april

16 april

yyy

16 april

xxx

15 april: Fullmäktigegruppen (fp) i Danderyd

Här är folkpartiets fullmäktigegrupp 2010 i Danderyd samlad. Främre raden (fr. v.) Lars-Gunnar Wallin, Danderyd (föreningens ordförande), Ulla Löwenhielm, Djursholm (föreningens andra vice ordförande), Wiveca Haas, Enebyberg, Charlotta Malm, Djursholm (fullmäktiges andra vice ordförande) och Inga Emtell, Danderyd (föreningens kassör).
Bakre räden (fr.v) Ernst Klein, Danderyd, redaktör Fp-nytt i Danderyd, Bengt Sylvan, gruppledare kommunstyrelsen, Andreas Tidström, Enebyberg, och Jonas Uebel, Danderyd, fullmäktigegruppens gruppledare. Bilden tagen av Mikael Röhr

14 april: Kvällskunskap och planering

Sen kväll med genomgång av sociala mediers möjligheter hemma hos Anders Åberg. Från vänster Birgitta Lindgren, Jonas Uebel, jag själv, Bengt Sylvan och Lars-Gunnar Wallin, föreningens ordförande. Anders Åberg har hållit i kameran.
Vi diskuterar intensivt hur vi skall nå ut med budskapet till fler.
Kanske detta kan vara något: bengtsylvan.wordpress.com

14 april: Bertil Ohlin-instituet

Jag hinner gå på Bertil Ohlin-institutets presentation av en ny bok skriven av Maria Eriksson, frilansjournalist men även ledarskribent på SvD. Den handlar om Svenska Spel, Telia och Vattenfall, företag som enligt författaren bör säljas.
Kommentarer kommer från bland andra Svenska Spels förra verkställande direktör Meg Tivéus, en gång fp-styrelseledamot i Danderydsbostäder, kan jag berätta, en utmärkt sådan.
Bör staten äga sådana företag som Telia, Svenska Spel och Vattenfall?
När det gäller Telia finns ingen anledning enligt mig, telekommunikationer är en helt konkurrensutsatt bransch där staten bör skilja på sin roll som ägare och att reglera eller snarare sätta ramar för verksamheten.
När det gäller Svenska Spel bör det först delas upp i ett bolag för skicklighetsspel, ett för rena lotterier. På skicklighetsområdet - tex fotbollstips - måste konkurrensen avgöra om man kan sälja den. Lika villkor bör gälla alla företag. Motsvarigheten till gamla Tipstjänst från 1934 bör alltså säljas, kanske till idrottsrörelsen.
Men turspelen bör nog vara kvar hos staten. Där saknas motiv för konkurrens.
Slutligen är jag helt emot att man säljer ut Vattenfall i de delar det endera handlar om strategiska förutsättningar för el- och liknande produktion, än mer i de delar där det handlar om att äga nationella naturtillgångar.
1909 års beslut att inrätta Vattenfall för Sveriges del var bra. Ingen försäljning av nuvarande Vattenfall, däremot gärna samtliga kolkraftverk i hela Europa.

14 april: Katyn

Det var en spännande men ohygglig upplevelse att lyssna på journalister Per Jonsson och historikern Kristian Gerner i dag om Katyn. Det var ett program som Svensk-Polska parlamentarikerförbundet ordnat men som nu hade gjorts om till en Minnesstund med anledning av den polska politikertragedin vid Smolensk i lördags den 10 april då 95 person samt Polens president Kascinsky omkom.
Om Katyn och flera andra illdåd lärde jag mig mycket - utöver att två personer som hade haft släktingar, bland annat Ulla Carlssons mammas första man, bland de som avrättades, gav mycket laddade skildringar av vad som förtigits i årtioenden.
Stalin visste uppenbart precis vad han gjorde när han sände 10.000-tals polacker in i döden. Hans namn och Da (ja på ryska) finns på dokument som också Molotov, den kände utrikesministern, signerat. Vem som presenterat dokumenten 1940? Beria förstås.
Vilket gäng! Vilka tölpar - för dem var människors värde intet.

13 april: Man tar sig för pannan!

Jag har just lyssnat mig igenom riksdagens särskilda debatt om de nya sjukförsäkringsreglerna, de som öppnat arbetsmarknaden igen för så många.

Men få reformer är som bekant barnsjukdomar eller förhindrar att enskilda hamnar mellan olika regelsystem, så inte heller denna reform.
Det har socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet med full kraft slagit ned på.

Och då uppstår frågan:
- Vill man gå tillbaka till den gamla ordningen?

Nej, om det är den rödgröna röran enig. Men däremot spretar man vilt åt vad man vill ha i stället. Vänstepartiet är mest inne på bidragslinjen, alla skall få nästan allt.

Den motfråga man ställer sig är:

- Vill då vänsterpartiet att vi andra, som inte utnyttjar systemet på ett sätt som inte är avsett (det handlar om kanske 90-95 procent av alla svenska medborgare), skall betala för dem som inte vill acceptera att arbetslinjen gäller för arbetsföra, att man skall försörja sig själva?
Nja, där får man inte något klart svar - men jag tycker att det är intressant att upplysa alla som betalar sina försäkringsavgifter att vänstepartiet i all sin godhet tycker det är rätt att några utnyttjar systemet och slipper betala.
Jag tycker det är orättvist, även om vänsterpartiet anser att det är rättvist.
En annan sak som visade sig bra med det här nya systemet, som går ut på att Försäkringskassan flytter över de som anses arbetsföra till arbetsförmedlingen, är att 35 procent fått högre ersättning än tidigare. 49 procent har tydligen fått lägre, dvs har tidigare fått mer än de borde ha, det är problematiskt för dem men inte orättvist. Däremot är det orättvist mot dem som hade lägre ersättning än de var berättigade till.
I medierna pratar man bara om de 49 procent, aldrig om de 35 som blivit orättvist behandlade.

Men till slut måste jag få citera Gunvor G Ericsson (mp) som med energi och kraft förklarade att miljöpartiet är för att sociala försäkringar skall vara rättvisa och gälla alla, dvs sjukförsäkringen.

Det måste man hålla med om. Bra!

Men hur är det då med arbetslöshetsförsäkringen?

Ursäkta - men den vill miljöpartiet uppenbarligen inte skall vara generell och gälla andra.
Det görs skillnad på vad rättvisa är. Man tar sig för pannan - samma företrädare för miljöpartiet har två helt skilda åsikter om samma sorts trygghet. Det är imponerande - och lite skrämmande.

13 april: Räntan - upp eller ned?

Räntehöjningen kommer allt närmare, skriver Dagens Nyheter (-) som en av sina toppnyheter i dag.
Intressant.
En höjning ligger onekligen nära till hands att det blir nu när räntan är nästan 0,00 procent.
När?
Svårt att veta - men om det nu blir en höjning har DN rätt i att för var dag kommer vi en dag närmare denna förändring.
DN är alltså helt rätt ute, såvitt jag förstår.
Grattis!

13 april: Morgonmöte

Nu är klockan 06.17. Då måste jag åka till företagaremöte på Färingsö på Ekerö med Gunnar Pihl (fp).
Börjar 07.00. Hej då!
- - -
Nu är jag tillbaka. 47 personer kom!!!!

12 april: Valplanering - med SL-försening

Jag deltar under dagen också i ett valplaneringsmöte i Södertälje. Tyvärr kommer jag sent, av den enkla anledningen att jag valt att - det bör man göra- åka med SL, pendeltåg, till Södertälje. Men det är för sent från Stockholm och när vi väl kommer fram till Södertälje måste vi vänta på ett tåg från andra hållet, finns bara enkelspår från Södertälje C till Södertälje hamn.
Bedrövligt.
Jag blir totalt en kvart för senad.
Om många blir det: Tar de bilen nästa gång då?
Bygg dubbelspår i Södertälje, inte nästa år utan NU!

12 april: Drottningholms slottsteater

Sedan sju år sitter jag i styrelsen, egentligen en stiftelse, för Drottningholms slottsteater. Ordföranden, utnämnd av kungen, är förre utbildningsministern Jan-Erik Wikström, Uppsala.
Det finns många problem, kan jag berätta, att på 2010-talet driva en 1700-talsteater med höga ambitioner. Nu sammanträder vid måndag morgon redan 10.00 för att diskutera inte bara årets säsong, som började planeras 2008, utan också 2011 och 2012.
Uppbackningen från ledande företrädare för kultur-Sverige - t.ex. kulturministrarna - har varit ringa under senare år. Men Wikström själv, hans efterträdare Bengt Göransson (s) och Birgit Friggebo (fp) var förstås där, om senare ministrar som Marita Ulvskog, Leif Pagrotsky eller Lena Adelsohn vet var Drottningholm ligger vet jag inte - men Lenas statssekreterare var Ingrid Eiken var faktiskt där, överförtjust, förra året.
Läs mer på www.dtm.se!

11 april: Män 650.000 kr, kvinnor 410.000 kr

Häromdagen var det en jämställdhetsdebatt i riksdagen som jag deltog i (6 april). En rad socialdemokrater, fem utmärkta kvinnor, gick till hårt angrepp mot ministären Reinfeldts jämställdhetspolitik.
Den fråga jag till slut ställde var: Är vi onda som tror på vår politik?
Flera av de socialdemokratiska kvinnorna använde den manliga härskarteknik som norska socialisten Berit Aas framhållit som särskilt manliga sätt att agera: osynliggörande, förlöjligande och i det här fallet inte minst skuldbeläggande. Värst var - det bör sägas - Eva-Lena Jansson (s), Örebro, fundamentalistiskt trosviss som så ofta.
Men man kan verkligen vända på saker och ting, och jag tog mig den friheten, både när det gäller införande av avdrag för fackliga avgifter, inte med 50 procent som i ROT och RUT-fallen utan med 75 procent!!!
Detta skulle ju i extrem grad gynna de manliga fack, t.ex. byggnads, som har högst avgifter. Jag fick av naturliga skäl inga svar - det är klokt av de socialdemokratiska debattörerna att inte ge spridning åt den egna politikens ojämlika innehåll.
Men än värre är faktiskt dessas kvinnors syn på manliga och kvinnliga jobbs värde. För en tid sedan hade facken i Sundsvall möjlighet att värdera hur många jobb som RUT och ROT skapat. Det intressanta var då att kostnaden, inkl. sociala avgifter, för ett byggjobb värderades till 650.000 kr/år, medan ett vård- eller städningsjobb värderas till 410.000 kr.
Det blir som de flesta räknekunnig lätt ser en kostnadsskillnad på 20.000 kr/månad.
Män skall ha högre betalt än kvinnor, så är synen inom facket på värdet av dessa jobb.
Jag tycker detta är bedrövligt konservativt.
Men än värre är den slutsats som - i riksdagen var de fem kloka socialdemokraterna noga med att inte säga ett ord om fackets siffror, det hade ju stört de egna ritningarna - socialdemokrater, vänsterpartister och på sina håll miljöpartister drar: Vi skall avskaffa RUT-avdraget men behålla ROT-avdraget, ja, Byggnads i Sundsvall går än längre och vill utvidga ROT-avdraget.
Det politiska hyckleriet spränger ibland inte bara gränsen för dumheten utan också för anständigheten.
Det var kloka socialdemokratiska kvinnor - Hillevi Larsson, Monica Green, Carin Ohlsson, Eva-Lena Jansson och Ann-Christin Ahlberg - som valde att debattera annat.

11 april: Lånegarantier i USA

USA är ju - genom trafiken som brukar olja, genom industrin som förbrukar kol - är av världens största miljöförstörare. Något måste göras.
En sak som nu inträffat att Obama-administrationen fått igenom lånegarantier på 55 miljarder dollar - alltså omkring 500 miljarder kr - till nya kärnkraftverk.
Man kan se här var de är belägna:
http://www.nrc.gov/reactors/new-reactors/col/new-reactor-map.html
Det handlar om 7-10 nya reaktorer.
Hur många vindkraftverk det motsvarar är oklart.

10 april: Företagareriksdagen

Mycket folk har samlats i riksdagshuset där vår riksdagsgrupp har Företagareriksdag. Efter inledningsanföranden av Carl B Hamilton och Agneta Berliner berättar Ruter Dams Gunilla Arhén - som jag faktiskt känt sedan slutet på 1970-talet då hon var mycket aktiv mot löntagarfonder och jag publicerade henne flitigt i SvD - hur hon tog steget att bli företagare i stället för anställd. En tråkig chef var en viktig anledning, men också att några (manliga) kompisar puttade henne framför sig: Nu skall vi bli kompanjoner!
- Papsen, fick ordna kapital.
Det här erinrar mig om den uppdelning i fyra K:n som jag försökt strukturera företagande kring, fast egentligen fem:
Kunskap/Kompetens Kapital Konkurrens Krångel
Man skulle kunna lägga till Kunder - men det är företagets mål att få sådana, att tillfredsställa deras önskningar, nej, de fyra får gälla.
Det blev förresten en artikel i Dagen Industri på just det temat den 9 april 2010.
En bra dag - Monica Lindstedt, Folketdirektören som blev Hemfridsspecialist, var rolig att höra - fast för socialdemokrater och avundsjuka människor måste hennes budskap vara pest: Man skall göra sådant som man själv tycker är roligt och bra att få hjälp med.
På bilden till vänster syns Gunnar Pihl, Ekerö, och Pablo Garay, Åkersberga, framgångsrika företagare på sina orter.
På Företagarriksdagen medverkade också Liselott Hagberg och Hans Backman i riksdagsgruppen.

11 april: Trängselavgifter (forts.)

Nu skall också Göteborg införa trängselavgifter.
Och på tur står Arlanda - 100 kr/tur dit skall det kosta.
I det förra fallet handlar det rakt av om en finansiering av andra vägprojekt, i det senare att minska biltrafiken av luftvårdsskäl - så att inte flygandet begränsas.
Ursäkta mig - men detta är en utveckling som jag redan kring 2002 varnade för, Annika Billström (s) för att ordna mp-stöd till mininistären Persson (s) gick med på biltullar in till Stockholm.
Det kommer att bli en ny skatt, en ny finansieringskälla, så illa genomtänkt som detta är.
Fortfarande finns det massor som tycker att denna skatt fungerar väl, särskilt alla bosatta krings Stureplan. Men det finns snart inte en direktör, företagare eller andra tjänstemän eller arbetare som själva betalar skatten, det är några få kommunal- och statsanställda som inte lyckats "kompensera" för denna statliga pålaga, sjuksköterskor, kvinnliga förskollärare, andra lärare etceta - fördelningspolitiskt har denna "reform" fungerat exakt som jag förutsade: Den drabbar bara fattigt folk.
Samma sak kommer det att bli med Arlanda-avgiften.
Nej, skall man drabba rätttvist måste man beskatta bränslet och se till att de som får bilkörning mer eller mindre gratis förmånsbeskattas ordentligt, med marginalskatt (som i och för sig borde vara lägre än dagens upp till 56 procent).
Miljöpartiet lurar skjortan av sig själva: Vad de nu har åstadkommit är en skatt som de själva kallar trängselskatt men som blivit en ny finansieringskälla för nya satsningar på vägar.
Hur kan Maria Wetterstrand stå bakom denna jättelika finansieringskälla till vägbyggnationer?

11 april: Polens tragedi

At presidenten, tre vice talmän och ytterligare ett dussin parlamentsledamöter, hela militärledningen, riksbankschefen och totalt dryga 90-talet personer med framstående uppdrag omkommer vore en katastrof i varje land. Det som nu hänt Polen gör att man måste känna stor medkänsla med detta prövade folk.
Det är ju nästan övertydlig ironi att tragedin inträffar just som praktiskt taget hela den polska statsledningen var på väg till Katyn i Ryssland där över 20.000 polska officerare mördades av sovjetiska soldater under andra världskrigets inledning, en massaker som först nu erkänts till sin omfattning av regimen Medevev.
Polens riksdag seymen blir inte vad den var för några dagar sedan.
Just nu när landets bästa krafter, och man får respektera om än inte gilla valet av president, behövs efter så många års ofrihet och bara några få års spirande frihet efter lång, lång kamp mot Htiler, Stalin och hela efterkrigstidens kommunistiska ok med Solidaritetsrörelsen och Lech Walesa som fantastiska föregångare i den kamp för mänsklig rättigheter, mänsklig respekt och mänsklig umgängsvanor mäniskor emellan som denna nation genomgått..

11 april: Konsumenter med - men utan huvud

Av ett pressmeddelandde från KF Väst framgår att en majoritet av dess 425 ombud - har man lika mångakunder? - vill bojkotta varor från Israel, en politisk markering.
Om detta är att säga att dess KF-föerträdare blandat samman sin roll som vänsterpolitiker och konsumentföreträdare. Om någon vill låta bli att av någon anledning köpa en viss vara - häromåret gällde det franska viner, en bransch som synes mig har överlevt - kan man lugnt överlåta det till konsumenten.
Den sorts beslut visar något helt annan: Nämligen att det finns konsumenter med makt men utan huvud - och som man dessutom kan misstänka är en smula anti-semitiska.
Dessutom, och det begär jag inte att KF Västs distriktsstämmoombud skall ha tänkt för då måste man anstränga sig, kan en politisk bojkott lätt missbrukas i andra sammanhang, dels är det kutym att vi i Sverige bara nyttjar handelsblockader när FN:s säkerhetsråd står bakom en sådan åtgärd och slutligen skall man alltid tänka på att om det är något vårt välstånd, liksom förhoppningsvis Israels, Palestinas och andra länders invånare gynnas av så är det handel. Varje bojkortt mot palestinska varor och tjänster måste därför avvisas, det drabbar ytterst enskilda, den styrande klassen klarar sig nog.
KF Västs ombuds tilltag är i alla avseenden huvudlöst.
Endast ICA lär gnugga händerna.

10 april: Folkpartiets företagarrriksdag

ölgk

10 april: Boströms barnkammar- och censurmotion

Förslag till riksdagsbeslut:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om reklamavbrott och andra avbrott i tv-program.
Motivering
Enligt radio- och tv-lagen får reklam i en tv-sändning endast sändas högst tolv minuter under en timme mellan hela klockslag. Den sammanlagda sändningstiden för annonser under ett dygn får dock inte överstiga 15 procent av sändningstiden. Därtill finns det flera möjligheter att avbryta program för reklam, olika väder- och nyhetssändningar eller dylikt.
Alla dessa avbrott i tv-program upplever många som besvärande för helhetsupplevelsen av programmet. Vanliga filmer blir dessutom med alla avbrott tröttande långa.
Jag menar att man borde se över reklamtiden.
Fem minuter per timma kan vara en riktlinje.
Samtidigt borde man se över möjligheterna att avbryta program.
Väckt av Thomas Boström den 28 september 2009

10 april: Tokstolligt om reklam

I veckan som gick tog jag i en interpellationsdebatt i tisdags upp frågan om reklamskatten på annonser. Jag är av den åsikten att den av konkurrensskäl bort avvecklas för länge sedan, det är orimligt att ha denna typ av skatt på god journalistik när skatten inte finns kvar på vanlig direktreklam eller TV- eller internetreklam.
Här borde regeringen göra något - åtminstone för dagspress. Nu är det en orimlig skatt bara på god journalistik.
Huvudargumentet mot skatten är och förblir dock ett annat, nämligen att vi inte skall ha riktade skatter mot det fria ordet, det må vara pappersskatter, reklamskatter, distributionsskatter eller vad som tänkas kan, tänkas användas i ofärdstider. Moms är alltså ok - men inga specialskatter. Jag vet att inte ens TU driver frågan från tryckfrihetsrättslig aspekt men jag anser att det är viktigaste argumentet mot denna tokskatt.

När jag ändå är inne på tokerier har jag uppmärksammat en motion av Thomas Bodström som är så stollig att den är helt osannolik. Läs den nedan! Redan det förhållandet att Bodström vill ingripa mot reklamen är tokigt nog, men att han sedan vill lägga den när få eller ingen ser på TV är ju så stolligt att man undrar vem som kan ha kommit på en sådan idé? Gamle kulturministern Bengt Göransson (s) måste ju slita sitt (vackra) hår när han läser slikt. Det är ju som att samla alla annonser i en dagstidning längst bak för att ingen skall läsa dem. Vilken annonsör vill då annonsera?
Bodström är aktiv så det skvätter om det, med omdömeslös så man baxnar!

10 april: Veckan som var

Vad hände i veckan? Det viktigaste?
Det var nog trots allt avtalet i Prag om begränsning av de strategiska kärnvapnen mellan USA och Ryssland. Sedan har vi ju också mer konventionella kärnvapen som det är extremt viktigt att förhindra att fler länder får tillgång till.
Visserligen kan man ju säga att varje land skall ha rätt att bestämma sitt eget försvar, men frågan är om denna tes gäller när enskilda länder kan skaffa sig antingen atomstridsmedel, biologiska medel eller kemiska stridsmedel som så allvarligt hotar grannar eller befolkningen i det egna landet att inte internationella sanktioner måste vidtas för att förhindra skurkstater att skaffa sig denna makt?
Jag anser faktiskt det. Det är en smula principlöst, det medges, men att t.ex. Sverige, som har så god forskningskapacitet, skulle bygga upp vapen som på ABC-området skulle rubba säkerheten i området, det är inte acceptabelt om man också väger in civilbefolkningens berättigade krav på säkerhet.
Så det var bra att USA och Ryssland tog detta steg. Nu gäller det att ta nästa, är denna grund är lagd. Då måste antalet taktiska kärnvapen också begränsas. Och i det sammanhanget bör FN utrustas med sådan beslutskapacitet att spridning och tillverkning av kärnstridsspetsar inte ökar i världen - eller att i klarspråk Iran och andra likande skurkstater skaffar sig sådana för att hota grannar.

8 april: Besök i Sigtuna

Sista mötet för dagen sker på ett nyöppnat äldreboende i Sigtuna, närmare bestämt i Valsta i västra Märsta. Föreståndarinnan Anette Josefsson (längst till höger) berättar om den nya byggnaden med sina 72 platser och ungefär 0,8 tjänster per person. Det är mycket välbyggt och bra.
Med är också fp-ordföranden i Sigtuna Magnus Öhlander (till vänster), politiska sekreteraren Pernilla Bergquist (trea från vänster) och Dolly Kündig,(tvåa) mångårigt förtroendevald för folkpartiet.
Jag hinner också redogöra för folkpartiets linje i parboendefrågor och kan konstatera att just på den plats vi är nu har man förberett just detta genom möjligheten att endera ha separata boenden på 29 kvadratmeter med vägg emellan, ta bort väggen eller som tredje alternativ ha en dörr i väggen mellan lägenheterna.
Bra och förutseende!
Synd att varken Upsala Nya Tidning eller Sigtunabygden - eller TV -kommer, för besöket på detta äldreboende skulle nog intressera någon miljon äldre eller fler.

8 april: Träffpunkt Enebyberg

Ett av mina sista beslut som kommunalpolitiker 1991-2008 - femton år! - var att tillstyrka tillkomsten av Träffpunkt Enebyberg, en aktiv plats där äldre medborgare möts. Nu skall jag tala för 15-talet pensionärer efter deras vanliga torsdagslunch, en god soppa för 35 kr som även jag betalar för även om dessa tycker att jag skall bjudas.
Varför det? undrar jag alltid som alltid betalar lunchen själv. Jag har ett arvode från skattebetalarna som skall räcka till för att överleva. Jag får till slut fina blommor och applåder i stället.
Jag talar om två av de tre saker jag är bäst på: Om mig själv och politik, särskilt riksdagen. (Det tredje ämnet, fotboll, får bli lite senare, annars kunde man ju just denna dag på Argentinas Lionel Messi gjort fyra mål på Arsenal dagen före i matchen Barcelona-Arsenal 4-1.)
Jag berättar lite om politikens villkor, hur många kvällar och helger jag är borta, om avhoppare och inhoppare, om partigruppens tisdagsmöten.
De flesta tycker det låter intressant.
Till slut måste jag gå.

8 april: Presskonferens med Barbro Westerholm

Efter ett kort besök hos fp-kassaförvaltaren Anna Almqvist Lilja - partikassör i praktiken - för underskrift efter genomläsning av någon revisionsberättelse för en stiftelse där jag är så kallad lekmannarevisor, och diskussion om förvaltningen av folkpartiets hopsamlade medel, går jag på presskonferens med Barbro Westerholm, detta för att lära vilka frågor som ställs vad gäller förslaget till parboendegaranti.
Jag skall nämligen vid 14-tiden själv presentera samma förslag som jag fick i går - i Sigtuna.
Det kommer många bra frågor, sannolikheten är väl stor att alla tycker som folkpartiet i denna fråga - att vi skall ålägga kommunerna att tillhandahålla gemensamt boende för de äldre som vill bo tillsammans även om den ene i grunden är för frisk för institutionsboende - men frågan är: Vem skall betala?
Finansdepartementet, kan man förutse, vill inte ha särskilda bidrag för detta, kommunerna i gengäld tycker att här kommer staten och tvingar på dem en ny uppgift och inga nya pengar för ökade kostnader kommer med.
Saken är klar: Detta behöver utredas.
Men om folkpartiet inte gör det, då händer som vanligt ingenting.

8 april: Utvädering av penningpolitiken

Denna dag är det olika ting på agendan. Först finansutskottet.
Utöver - och det kan låta konstigt - att det är ganska svårt att få företrädare att åka till Genève och Paris i mars som representanter för utskottet (vilket säger en del om hur angelägna många riksdagsledamöter i motsats till vad som ofta sägs om att slippa ständigt resande) - behandlar utskottet frågan om direktiv till en utredning, eller kanske snarare belysning, av penningpolitiken under senare år.
Den lär väl inte hamna på kvällstidningarnas löpsedlar men är förstås viktigare än de flesta andra ting som hänt - för det handlar om räntepolitiken i Sverige. Finansutskottet gjorde nyligen en sådan ännu bredare genomgång där två utländska professorer kallades in för att ge sin syn på riksbankens sätt att hantera de svåra avvägningsfrågor som finns.
Nu har utskottstjänstemannen Pär Elfvingsson skrivit ett mycket bra förslag till direktiv. Det blir ändå diskussion över partigränserna och jag tar mig själv friheten att påtala om det framgår tillräckligt klart vilken betydelse det statistiska underlagen - eller närmare bestämt tillförlitligheten i denna - för riksbankens räntebeslut.
Jag pekar särskilt på sommarbeslutet 2008 att höja räntan - när hela världen i övrigt sänkte, och det kraftigt. Vilken roll spelade felaktigt underlag för SCB om inflationsutvecklingen på skor i vårt land då?
Det blir en intensiv diskussion i utskottet om just detta, och någon ledamot medger att först tyckte vederbörande som jag men när motargumenten kommit var det klokare att inte ändra i förslag, vilket också blir utskottets beslut: Ingen ändring.
Jag är ändå nöjd över att ha väckt frågan som därmed i praktiken tas med i hanteringen på ett klarare sätt än som kanske framgår av just själva skrivningen. Så fungerar utredningsväsendet - en del av den svenska statsförvaltning som ibland en smula slarvigt kallas byråkrati.
Ytterst handlar den i detta fall om: Kan man så här i efterhand säga att riksbankens räntepolitik var bra och vilka slutsatser skall vi för framtiden dra av det som skett?
Ingen så kallad kioskvältare - men av betydelse i varje svenskt ekonomiskt hushåll.
Innan utredningen beslutas definitivt sänds nu förslaget till direktiv för utvärderingen till olika remissinstanser, t.ex. riksbankens direktion (Stefan Ingves), riksbanksfullmäktiges presidium (Johan Gernandt (m) och Leif Pagrotsky (s)), Handelshögskolan i Stockholm och tre-fyra andra sakkunniga.
- Godkännes, säger tjänstgörande utskottsordföranden Thomas Östros (s) och drämmer klubban i bordet.
Så går det till i svensk demokrati: Lite byråkrati, mycket samförstånd bortom löpsedelsrubrikerna, skarp diskussion i sakfrågorna, väl förberedda förslag från kunniga utskottskanslier.
Vad jag menar är att halvannan timmes förmöte och sammanträde i finansutskottet är odramatiskt men ack så betydelsefullt för den svenska företagsamheten, sysselsättningen och vår samlade ekonomi.
Jag undrar om riktigt alla som begabbar oss riksdagsledamöter för att bara vara ute efter egna förmåner riktigt förstår allvaret i det vi ganska så ofta sysslar med?

8 april: Otidigheter från åsiktspoliser

Jag noterar att den som inte tycker som sverigedemokraterna och/eller deras anhängare - apropå den fruktansvärda misshandeln i Landskriona som ledde till en helt oskyldig människas död - blir utsatt för otidigheter som jag trodde inte kunde förekomma i ett civiliserat samhälle.
Jag är nu en av dem.
Det känns både bra och dåligt.
Bra att förföljas av dessa åsiktspoliser för att jag försöker föra debatten på et civiliserat och humanistiskt plan.
Dåligt för att samma åsiktspoliser anser sig ha monopol på sanning och rättvisa - och dessutom rätten att döma alla och envar efter sina egna åsikter.
Avståndet mellan dessa nysvenska åsiktspoliser och kommunistiska eller fascistiska åsiktsdiktatorer som Hitler, Stalin, Mussolini, Castro, PolPot och Mao är i grunden inget alls.
Förr skylldes allt som var fel på judarna, nu är det invandrarna som skall skuldbeläggas.
Och de tjänstemän som prövar ansökningar förtalas å det grövsta. "Bunta ihop dem - och slå ihjäl dem", som Hans Alfredsson ironiserade en gång, fast det då gällde norrlänningar.
Och inget vet dessa okritiska sanningssägare om sin egen bakgrund, tycks det mig.
Bedrövligt och förskräckande.

7 april 2010: Glesbygdsfientliga (mp) - och fp-programmet 10 år

Miljöpartiet vill ju gärna framställa sig mot miljövänligt i såväl stad som land. Men sanningen är att miljöpartiet är starkt glesbygdsfientligt och ett riktigt "Stureplansparti", långt mer än centerpartiet.
   Ledamoten i trafikutskottet Karin Svensson Smith (mp) är den mest extrema landsbygdsfientliga politikern - under sken av motsatsen.
  Hon drev 2005 tillsammans med socialdemokraterna, som gjorde motstånd så gott de förmådde, igenom den s.k. pumplagen som tvingar alla bensinstationer att tillhandahålla förnybara alternativ.
  "Syftet med pumplagens tillkomst var att komma bort från det totala oljeberoendet inom transportsektorn och gynna framkomsten av förnybara alternativ", skriver Svensson Smith (mp) själv (ST 8/4). Och så tillägger hon: "Eftersom miljöpartiet vill ha en levande landsbygd är de minsta mackarna undantagna från början. Emellertid finns det ett antal dispensmöjligheter från kravet på att tillhandahålla förnybart bränsle som om de avslås kan bidra till nedläggning av mackar. Miljöpartiet är därför öppet för en omprövning av lagen så att dispensmöjligheterna i glesbygden blir generösare."
  Alltså: Först en ordentlig förbudslag. När den så får effekt skall dispenser ges så att inte avfolkningen fortsätter. God dag yxskaft.
  Miljöpartiet är sig likt: Partiet tar inte ansvar för sin egen politik, jag har sagt det förr men upprepar det gärna: Partiet vill inte ha de resultat som uppstår av partiets egen politik.
  Partiet är riksdagens värsta hycklare.
  Partiet är starkast kring Stureplan: Se så framgångsrika vi är, kan man säga där.
  Oljeberoendet på landsbygden har totalt upphört.
  Vid Stureplan finns det en tunnelbaneuppgång, dit är det 100 meter.
  Var finns den i Sveg?
- - - -
Det är för övrigt just i dag 10 år sedan som folkpartiets program Bo var Du vill antogs, vid ett partiråd i Gävle. Jag publicerar det här för att kontrastera mot miljöpartiets tokiga Stockholmsperspektiv:
"Gävle-programmet om regionalpolitiken i Sverige"

Folkpartiets regionalpolitiska program, antaget av folkpartiets partiråd i Gävle den 7 april 2000
  1. Ny, bättre regionalpolitik
  2. Fler beslut närmare människorna  
  3. Grundläggande samhällsservice en rättighet.
  4. Tiotusentals nya företag räddar avfolkningsbygderna 
  5. Nya ekonomiska prioriteringar
  6. Fritt fram för byskolor och glesbygdsdagis
  7. Bra statlig service över hela landet
  8. Privatiserade verksamheter kan också förmås ta regionala hänsyn
  9. Bättre vägar är nödvändiga för en levande landsbygd
10. Erkänn bilen som en nödvändighet i glesbygden
11. Turismen bör främjas
12. Levande landsbygd kräver att jordbruk kan överleva
13. Kust- och Vänersjöfarten bör främjas.
14. Motverka bostadsbrist i tillväxtområden

1. Ny, bättre regionalpolitik
Det är en liberal utgångspunkt att människor ska kunna bo där de själva vill och ha möjlighet att leva ett bra liv där.
  Om resurserna inom regionalpolitiken användes bättre skulle den utgångspunkten bli en realitet för fler.
  Det skulle ge en mer levande landsbygd och många expansiva småorter.
  Den nya, bättre regionalpolitik som skisseras i detta program överger de selektiva företagsstöden och satsar istället på generella åtgärder som bättre infrastruktur, bättre småföretagarklimat och särskilda åtgärder för att främja kunskaps- och tjänstesektorn.
2. Fler beslut närmare människorna
Mer lokalt beslutsfattande är en nyckelfaktor för att åstadkomma lokal mobilisering. Det gäller inte minst makten över regionalpolitiken.
  Den kommunala självstyrelsen bör ges ett starkare skydd i grundlagen.
  Medborgarnas inflytande på den regionala nivån bör stärkas genom nya direktvalda regionfullmäktige.
  De skall ersätta landstingen och dessutom överta betydande delar av länsstyrelsernas och andra statliga organs uppgifter. Beslut om t. ex. strandskydd och snöskoterleder bör fattas på den regionala nivån.
  Regionerna bör också ha makten över de medel som kommer från EU:s strukturfonder.
3. Grundläggande samhällsservice en rättighet
Rätten till grundläggande samhällsservice till rimliga kostnader oavsett bostadsort, är en del av den generella välfärdspolitiken och bör slås fast i lag.
  En effektiv kommunal skatteutjämning ger jämte statliga insatser möjligheter att säkra dessa rättigheter. Inte minst läkarförsörjningen i glesbygd behöver förbättras genom ny grepp.
  Ett sådant som bör prövas är avskrivning av studieskulder för personer som förbinder sig att arbeta en tid i glesbygden.
4. Tiotusentals nya företag räddar avfolkningsbygderna
Det är en våg av nyföretagande och expansion av befintliga företag som kan ge skogslänen och andra avfolkningsbygder det lyft de behöver
  Det kräver ett bättre företagsklimat med mindre krångel, lägre arbetsgivaravgifter, större möjligheter att få fram riskkapital genom avskaffad dubbelbeskattning och mycket annat.
  F-skattsedel åt alla och förenklade regelverk underlättar även kombinationsföretagande.
  Möjligheterna att kvitta förluster mot vinster i olika förvärvskällor bör bli större än idag.
5. Nya ekonomiska prioriteringar
Den regionalpolitik vi förordar innebär en ny prioritering av statens ekonomiska satsningar.
  Vi vill dra ner på den selektiva politiken, som huvudsakligen flyttar arbetsplatser från en ort till en annan med statliga bidrag.
  I stället vill vi satsa på högre väganslag, bättre villkor för turismen, sänkt arbetsgivaravgift i hela landet, fortsatt utveckling av de så kallade regionala högskolorna, statliga garantier för att säkra goda IT-kommunikationer också i glesbygd, åtgärder för att säkra ett basutbud av service i hela landet etcetera.
  Utbyggnaden av bredband bör huvudsakligen skötas av det privata näringslivet.
6. Fritt fram för byskolor och glesbygdsdagis
Att kunna behålla skolan är, jämte butiken, ofta en nyckelfaktor när det gäller att hålla en bygd levande och med framtidstro.
  Föräldrar, som vill starta daghem och skolor i glesbygd, ska ges en starkare ställning gentemot kommunerna - de ska ha rätt till samma stöd per elev som andra daghem och skolor i kommunen, vilket inte gäller idag då kommunerna har rätt att säga nej till enskilda dagis och skolor som inte passar i den kommunala planeringen.
7. Bra statlig service över hela landet
Statliga verksamheter med breda medborgarkontakter ska finnas lätt tillgängliga över hela landet.
  Det gäller sådant som polis, skattemyndigheter, försäkringskassor och tingsrätter. Folkpartiet motsätter sig exempelvis nedläggning av fler små tingsrätter.
8. Privatiserade verksamheter kan också förmås ta regionala hänsyn
I verksamheter som säljs ut av staten eller kräver statlig koncession i någon form ska en skyldighet kunna ingå i sälj-eller koncessionsvillkoren att inom ramen för den ordinarie verksamheten och avgifterna finansiera service i hela Sverige.
9. Bättre vägar är nödvändiga för en levande landsbygd
Sverige behöver en rejäl satsning på bättre vägar.
  Tjälskadade, sönderkörda, krokiga, överbelastade, dåligt underhållna vägar hotar den regionala rättvisan.    
  Inte minst anslagen för vägunderhåll måste höjas.
10. Erkänn bilen som en nödvändighet i glesbygden
Reseavdraget anpassas efter kostnadsutvecklingen.
  Transport till och från barntillsyn inräknas i sträckan för reseavdrag. Systemet för bensinbeskattning bör ändras så att höjningar av världsmarknadspriset inte automatiskt slår igenom i form av högre bensinskatt.        
  Användning av alternativa drivmedel ska premieras.
11. Turismen bör främjas
Sverige borde kunna ha en lika stor turistsektor som Finland, Norge och Danmark.
  De möjligheter som finns inom EU:s regelverk att sänka momssatserna på olika delar av turismen bör utnyttjas.
12. Levande landsbygd kräver att jordbruk kan överleva
EU:s jordbrukspolitik bör avregleras och förändras så produktionsstödet ersätts av ett mindre omfattande stöd som syftar till att bevara den biologiska mångfalden, kulturlandskapet med regionalpolitiska hänsyn.
  Ett effektivt och hållbart skogsbruk ska stödjas.
13. Kust- och Vänersjöfarten bör främjas.
För vissa delar av landet är kust- och Vänersjöfarten av stor regionalpolitisk betydelse.
  Den kan främjas genom en annorlunda kommunal hamnpolitik och en annan avgiftssättning.
  Gotland bör ges likvärdiga förutsättningar som alla andra regioner.
14. Motverka bostadsbrist i tillväxtområden
Bostadsbristen i Stockholm och andra tillväxtområden håller på att bli ett starkt hinder för människor att välja var de vill bo.
  Hinder för bostadsbyggande ska undanröjas.