30 april: Rätt dag 13 nov 2003

Jag hade fel, det var varken 2005 eller 2004, se föregående inlägg, det var 2003, den 13 november.
Så här lät det i frågestunden den torsdagen:
Anf. 42 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! ”Folkpartiet har rätt”. Det är inte så överraskande för oss, men det är inte så ofta vi får se det på Aftonbladets ledarsida.
Bakgrunden är en diskussion i en ledare häromveckan om vad som händer med sjukskrivningen och socialförsäkringarna. Jag läser några rader från den: Hur ska sjukförsäkringsfrågan lösas? Förtidspensionerna, a-kassan, föräldraförsäkringen? Hur ska de finansieras? Hur ska grundbulten i inkomsttrygghet bevaras? Folkpartiet har rätt.
Folkpartiet som tillsammans med Socialdemokraterna är garanten för den generella välfärden har länge krävt en genomgripande utredning av hela systemet.
Jag tycker mig minnas att statsministern i våras talade om den här tanken i någorlunda vänliga ordalag.
Nu har det gått ett halvår. Min fråga till statsministern är: Har statsministern tänkt vidare på frågan? Är man beredd att ställa sig bakom Folkpartiets krav och se till att vi från de olika partiernas sida ser över de svenska socialförsäkringarna?
Anf. 43 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag var positiv i våras, och jag är fortsatt av samma uppfattning. Det understryks ytterligare av den utveckling vi har.
Vi kan titta på den kommunala sektorn som ju i första hand sysslar med det vi kallar vården, skolan och omsorgen. Jag tror att det är utomordentligt lämpligt att det finansieras med skatter och att det finns ett demokratiskt samband mellan dem som tar ut skatten och dem som har ansvar för att verksamheten fungerar.
Vi kanske ska tillföra mer pengar till den sektorn. Samtidigt ser vi hur kraven ökar på socialförsäkringarna. Det är möjligt att vi där måste göra en reform av samma slag som vi har gjort i pensionssystemet, det vill säga att vi har en basal finansiering från samhället och därutöver avtalsfinansierade tillägg och att det på toppen kan finnas en individuell försäkring. Det är värt att pröva och i grunden utreda.
Det är inget teoretiskt eller principiellt genombrott. Avtalslösningarna finns redan i sjukförsäkringssystemet så till den milda grad att vi, innan vi går till riksdagen och försöker ändra systemet, måste ha parterna med oss.
Jag tror att det är den vägen vi har slagit in på. Varför inte en större genomgång tillsammans av samma slag som vi hade kring pensionssystemet? Det tror jag skulle vara välgörande för Sverige, om vi samtidigt håller fast vid de grundläggande idéerna om inkomstbortfallstryggheten.
Anf. 44 BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Vi säger ofta här i kammaren när vi har lämnat in en interpellation och fått ett svar att vi tackar för svaret även när vi är missnöjda. Den här gången får jag vara avsevärt mer nöjd med svaret. Det lät ju snubblande nära ett ja, det vill säga att vi skulle kunna göra något liknande det som vi gjorde med pensionssystemet. Det var väldigt många som inte trodde att det skulle vara möjligt för en bred majoritet i riksdagen att bli överens om en så central del av välfärdssystemet som pensionerna, där ju åsikterna var relativt skilda mellan partierna.
Jag tolkar tills vidare svaret som att statsministern, kanske inte i dag eller denna vecka, men relativt snart tar initiativ till att sammankalla en arbetsgrupp och erbjuda alla partier att vara med och se över socialförsäkringarna och försöka få ett stabilt socialförsäkringssystem för framtiden.
Anf. 45 Statsminister GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag kan väl säga ja på en gång, så har vi klarat ut den saken. Att det har dröjt något beror ju på att vi sitter i andra samtal, om den akuta situationen. Jag vill stryka under att jag ser ytterst allvarligt på det här, för vi har växande behov av social försäkring samtidigt som vi har en offentlig sektor som börjar tömmas på sina möjligheter till finansiering.
Jag vill ha en utveckling där den kommunala verksamheten baserar sig på ett skatteuttag som är likvärdigt över landet för de tjänster och den service som människor har rätt att begära vad gäller skola, vård och omsorg. Det är en djupt principiell fråga, som handlar om hur vi ser på den offentliga sektorn. Kan vi behålla de drag i den sociala försäkringen som har gjort den rationell och solidarisk, är det naturligtvis lämpligt att diskutera hur vi kan förbättra finansieringen.