Den 4 april är för lång tid framåt förknippad med händelserna 1979: Olof Palme, oppositionsledaren (s), hade flera gånger blivit kontaktad av sin förtrogne, den förre Tage Erlander-medarbetaren Anders Ferm (s) som befann sig i USA och på nära håll kunde följa medieutvecklingen kring utsläppet av radioaktivitet från kärnkraftverket i Harrisburg - visserligen hade ingen olycka av stora mått inträffat, kärnreaktionen hade stoppats, men viss kontaminering av omkringliggande område och vatten hade inträffat.
I USA var upphetsningen stor, Olof Palme hade av inrikespolitiska skäl anledning att fundera på följderna. Jämfört med förre statsministern Thorbjörn Fälldin (c) - vid den här tidpunkten var Ola Ullsten (fp) statsminister i en regering framsläppt av socialdemokraterna fram till valet 1979 - framstod Palme som kärnkraftsvänlig.
Nu blev lösningen: Folkomröstning.
Det som Palme motsatt sig hela tiden förut, på just den fråga som ministären Fälldin I fallit, detta efter att ha laddat Barsebäck II, blev nu verklighet: Folkomröstning.
Den galna onsdagen ställdes allt på sin spets. Regeringens kärnkraftsproposition, signerad ingen mindre än Carl Tham (fp), pulveriserades, regeringen tvingades utlysa en folkomröstning om kärnkraftens framtid, genomförd den 23 mars 1980, en omröstning som vare sig folkpartiet eller moderaterna ville ha.
Och Olof Palme nådde inte hela vägen fram utan det förblev riksdagsmajoritet vid septembervalet med 175-174 för c-m-fp mot s-vpk.
Det var en galen dag, galnare än de flesta andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar