4 april: Partiledarförtroende

Enligt en opinionsundersökning har förtroendet för partiledarna överlag minskat utom för Maria Wetterstrand där det ökat starkt.
Vad beror det på? Vad kan det bero på?
Jag tror att huvudanledningen är att Wetterstrand är så skicklig på att dels hinna ikapp de TV- och radioteam hon önskar, dels att hon slipper uttala sig i frågor där hennes åsikter är kontroversiella.
Jag vill ha bättre miljö. Vem är emot?
Jag vill alla väl. Vem är emot?
Jag vill sitta i en regering som vill gott. Vem är emot?
Under lång tid har jag haft intrycket - utöver att det i journalistkretsar gullas alldeles otroligt för Maria Wetterstrand - att mp-språkröret är mycket skicklig på att uttala sig på ett sätt som gör att det är lätt att instämma i hennes avsikter men att man samtidigt inte tror att hon kommer att nå ända fram med sina konkreta förslag.
Miljöpartiet inger trovärdighet - därför att det inte tas riktigt på allvar.
Avveckling av alla svenska kärnkraftsreaktorer? Nej, det kan ingen tro på.
Friår återinfört? Nej, det kan ingen tro på.
Höjd bensinskatt med flera kronor? Nej, det skulle ödelägga delar av landet.
Inte en krona till vägar? Nej, det är ju helt omöjligt.
Så här kan man fortsätta - visst vore det bra om kärnkraften inte behövdes, om alla kunde få ett friår samtidigt som arbetslösheten minskar, att vi kör bil på alternativa bränslen, om vi kunde satsa bara på spårtrafik av miljöskäl utan att det skulle få effekter för dem som är beroende av bil för jobbet och att få vardagen att fungera.
Så byggs förtroendet för Maria Wetterstrand upp - goda föresatser, få tror att programmet kan genomföras vilket betyder att man inte behöver ta ställning till alla de negativa saker som programmets genomförande skulle få i sak.
Vi skulle få en helt otrolig arbetslöshet när nästan hela industri-Sverige skulle monteras ned.
Folk som bor i orter med tunnelbana skulle jubla över att inga bilar skulle tillåtas, i Norrlands inland skulle folk inte kunna gå till de jobb som eventuellt finns kvar.
Miljöpartiet har blivit ett storstadsparti.
Stureplan i Stockholm är dess bästa förebild. Där finns få bilar, men tunnelbana, bussar, snart språvagnar, taxi och cykelbanor, för säkerhets skull fins också trängselavgifter som håller fattiga människor borta, där finns bara direktörer och andra som låter firman betala.
Miljöpartiet är det största miljöhotet i Sverige.