Jag ser att sverigedemokraten Kenneth Sandberg lämnar sitt s.k. parti och öppnar eget i sitt Kävlinge.
De flesta tycks tro att detta utgör en försvagning av sverigedemokraterna. Jag tror tvärtom. Ty Kenneth Sandberg, som likt Jan Mild, den gamle socialdemokraten, och en f.d. vänsterpartist i Malmö kommunfullmäktige som också funnit sin hemvist i sverigedemokraterna, handlar detta ytterst om renläriga marxister som förblindats av hat till oliktänkande och då speciellt människor som kommer från andra länder.
De tycks i Skåne ha attraherat många personer med just arbetarklassbakgrund, som känner rädsla och främlingsskap inför människor de ännu inte mött.
Utmärkande för dessa - som jag haft mycket intressanta debatter med - är att de genomgående använder den norska socialistiska idépolitikern Berit Aas (ett tag partiledare för sosialistisk venstreparti i Norge) retorik, som ju nära anknyter till framlidne högerpolitikern Joseph McCarthy i USA på 1950-talet: Man osynliggör människors verkliga egenskaper, man förlöjligar, man skuldbelägger etcetera.
Mot detta står sverigdemokraten Åkessons akademiska syn på vikten av parlamentarisk representation: Därför har Åkesson och några andra sydsvenskar, bland andra partisekreteraren Björn Söder, i praktiken kidnappat sd från de ursprungliga socialisterna där, samtidigt som man efter maktövertagandet nyttjar alla de Stalinistiska sätten att agera: Enorm toppstyrning, uteslutning vid opposition, förnekande av uppenbara ideologiska sanningar och så vidare.
Dessa två socialistiska skolor kolliderar förstås: Den ideologiska övertygelsen kan inte förenas med det ideologiska styrelsesättet.
Därför är Kenneth Sandbergs avträde naturligt. Som gammal marxist kan han omöjligen acceptera att andra tagit makten och ledningen och marginaliserar vad han och hans gelikar anser vara den enda rätta tolkningen av budskapet: Allt främmande kan göras ansvarigt för alltings djävlighet.
I dag är det muslimer, i Kenneth Sandbergs tidigare ideologiska hemvist har det varit andra nationaliter - och räcker inte det finns alltid judarna att tillgå som orsak till världens onska.
Partiledaren Åkesson kryddar detta 2010 med inställsamhet mot pensionärer och några andra grupper - för det högre målets uppnående, riksdagsplatserna.
Men zebran är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur.
söndag 25 april 2010
25 april: Logiskt vänsteravhopp - och zebrans ränder
Etiketter:
Kenneth Sandberg,
marxister,
socialism,
toppstyrning,
vänsterpartiet,
Åkesson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar