28 april: Hos Handelskammaren

Änglar - finns dom?
Åtminstone jag som är gammal minns den trevliga filmen med Jarl Kulle och Christina Schollin. Dom fanns inte.
Finns det särskilda Stockholmsfrågor?
Nej, svarar Fredrik Federley (c) och Josefin Brink (v) vid Handelskammarens utfrågning om Stockholmsfrågor. De skriver inga motioner om lokala frågor - och kommer sedan med massor av synpunkter.
Jag säger motsatsen: Jag skäms inte för att aktualisera frågor som rör Stockholmsregionen, det gör alla andra. Problemet är att det bara är 20 procent stockholmare i riksdagen, 80 procent övriga. Det gör att de är fler.
Handelskammaren har kallat vill valdebatt. Moderator, bra sådan måste sägas, är John Chrispinsson. Ingen i publiken somnar.
I publiken finns många jag känner, ännu fler som jag känner igen.
Men: Jag märker att motsättningarna är enorma mellan miljöpartiets Åsa Romson och moderaternas Anna König, anklagelserna far i luften, vem är bäst, vem har gjort vad eller inte osv. Också mellan mig och vänsterpartiet finns tydliga åsiktsskillnader, den ideologiska klyftan är tydlig i allt vad valfrihet heter. Brink vet bäst och skall bestämma vad människor skall göra, få göra, jag anser människor själva vara kapabla att träffa massor av beslut själva.
Jag har i gengäld få invändningar mot Mikael Dambergs (s) sätt att beskriva verkligheten, Josefin Brink har däremot inte ens förstått - för att nu vara tydlig - vilken suverän solidaritetsfunktion som ryms inom ett försäkringssystem. Med vänsterpartiets "valfrihet" blir det alltid andra som skall välja: Var god vänta, tag plats i kön, tyvärr har alla platser i City-Akuten redan utnyttjats i dag, kom tillbaka med ert värkande ben i morgon.
Jag är den ende, måste jag säga, som talar om vikten av företagande, annars är det mycket tal om ungdomsarbetslöshet. Jamen företagen, företagarna, som skall skapa jobben, vad gör vi för dem?
Tre partier är mindre partipolitiska än övriga, centern, folkpartiet och socialdemokraterna. Varför moderaterna, som i Anna König har en utmärkt företrädare, skall behöva framhålla sitt eget partis förträfflighet så mycket är obegripligt, att kd:s Desirée Engström-Pethrus gör det förklaras kanske av behovet att visa hur duktiga man är.
Men det blir ofta onjutbart - alla partier har faktiskt goda föresatser, det är medlen som skiljer.
Tänk om jag kunde skriva att folkpartiet alltid är bäst och tänkt på allt? Nej, det gör jag inte. Vi har mycket att tänka på. Men idéerna, det vågar jag säga, tar aldrig slut.