8 april: Utvädering av penningpolitiken

Denna dag är det olika ting på agendan. Först finansutskottet.
Utöver - och det kan låta konstigt - att det är ganska svårt att få företrädare att åka till Genève och Paris i mars som representanter för utskottet (vilket säger en del om hur angelägna många riksdagsledamöter i motsats till vad som ofta sägs om att slippa ständigt resande) - behandlar utskottet frågan om direktiv till en utredning, eller kanske snarare belysning, av penningpolitiken under senare år.
Den lär väl inte hamna på kvällstidningarnas löpsedlar men är förstås viktigare än de flesta andra ting som hänt - för det handlar om räntepolitiken i Sverige. Finansutskottet gjorde nyligen en sådan ännu bredare genomgång där två utländska professorer kallades in för att ge sin syn på riksbankens sätt att hantera de svåra avvägningsfrågor som finns.
Nu har utskottstjänstemannen Pär Elfvingsson skrivit ett mycket bra förslag till direktiv. Det blir ändå diskussion över partigränserna och jag tar mig själv friheten att påtala om det framgår tillräckligt klart vilken betydelse det statistiska underlagen - eller närmare bestämt tillförlitligheten i denna - för riksbankens räntebeslut.
Jag pekar särskilt på sommarbeslutet 2008 att höja räntan - när hela världen i övrigt sänkte, och det kraftigt. Vilken roll spelade felaktigt underlag för SCB om inflationsutvecklingen på skor i vårt land då?
Det blir en intensiv diskussion i utskottet om just detta, och någon ledamot medger att först tyckte vederbörande som jag men när motargumenten kommit var det klokare att inte ändra i förslag, vilket också blir utskottets beslut: Ingen ändring.
Jag är ändå nöjd över att ha väckt frågan som därmed i praktiken tas med i hanteringen på ett klarare sätt än som kanske framgår av just själva skrivningen. Så fungerar utredningsväsendet - en del av den svenska statsförvaltning som ibland en smula slarvigt kallas byråkrati.
Ytterst handlar den i detta fall om: Kan man så här i efterhand säga att riksbankens räntepolitik var bra och vilka slutsatser skall vi för framtiden dra av det som skett?
Ingen så kallad kioskvältare - men av betydelse i varje svenskt ekonomiskt hushåll.
Innan utredningen beslutas definitivt sänds nu förslaget till direktiv för utvärderingen till olika remissinstanser, t.ex. riksbankens direktion (Stefan Ingves), riksbanksfullmäktiges presidium (Johan Gernandt (m) och Leif Pagrotsky (s)), Handelshögskolan i Stockholm och tre-fyra andra sakkunniga.
- Godkännes, säger tjänstgörande utskottsordföranden Thomas Östros (s) och drämmer klubban i bordet.
Så går det till i svensk demokrati: Lite byråkrati, mycket samförstånd bortom löpsedelsrubrikerna, skarp diskussion i sakfrågorna, väl förberedda förslag från kunniga utskottskanslier.
Vad jag menar är att halvannan timmes förmöte och sammanträde i finansutskottet är odramatiskt men ack så betydelsefullt för den svenska företagsamheten, sysselsättningen och vår samlade ekonomi.
Jag undrar om riktigt alla som begabbar oss riksdagsledamöter för att bara vara ute efter egna förmåner riktigt förstår allvaret i det vi ganska så ofta sysslar med?