11 juni: Ett möte i åsiktsfrihetens tjänst

Jag är på eftermiddagen värd för ett mindre möte i riksdagshuset där företrädare för flera partier i Israel skall komma och ge sin syn på landets agerande.
Dessvärre kommer inte de företrädare som utlovats från tre partier i Knesset, från både regeringssidan och oppositionen. Tråkigt.
Nu är det endast ordföranden i Likuds ungdomsförbund, Davidi Hermelin, som kommer. Jag hälsar honom dock - även om Likud minst av allt är ett systerparti till oss svenska liberaler - välkommen.
Jag vill - liksom de 6-8 övriga inbjudna - lyssna till hans åsikter.
Ett viktigt motiv för att vara värd för mötet är också att direkt kunna framför mina - och folkpartiets - synpunkter på Israels agerande på internationellt vatten. Det gör jag också, i tämligen skarpa ordlag, och manar Hermelin ta med sig dessa synpunkter till Israel, regeringen där och Knesset.
- På Israel har vi, som uppskattar Israels demokrati, höga moraliska förväntningar - och skäl att ställa höga krav - och godtar inte statspiratinspirerad överhöghet på internationellt vatten, understryker jag bestämt.
Det förhållandet - säger jag vidare - att vissa anser att Israels sätt att agera, och som man anser ha rätt att göra för att freda sig, skulle ligga inom ramen för vad som kan tänkas inte vara internationellt förbjudet - någon professor emeritus i inernationell rätt har uttalat det - betyder inte att det är tillåtet med statspirater.
- Och framför allt är det ovärdigt och olämpligt en nation som omfattar viktiga rättsprinciper och som skall präglas av humanism och respekt för andra människor och deras rätt.
Att få möjighet att framföra detta direkt till Davidi Hermelin är bra. Dialog kräver faktiskt två som lyssnar.
Jag klargör vidare:
För oss som vill Israel och människorna som bor i landet väl, som uppskatt denna ensamma och hotade demokrati i Mellersta Östern, som beundrar landet och dess medborgare, som vill att landets medborgare skall kunna leva trygga och säkra, inom internationellt erkända gränser, har detta varit en mycket svår tid - när landet som vi vill väl använder metoder som inte kan försvaras rättsligt eller demokratiskt.

Sedan lyssnar jag till Hermelin och det blir en bra debatt, många saker instämmer jag i, inte i annat.
Hermelin ger en intressant 15-årig bakgrund till varför Israel bytt strategi vid tre tillfällen, step by step, final solution och dagens politik som bygger på andra grunder.
Det borde inte minst många palestinier lyssna till - och det finns, påtalar Hermelin, ungefär halvannan miljon palestinier i Israel som stöder den politik som till och med den nuvarnade regeringen bedriver gentemot Gazas och Västbankens invånare.
Det bör också noteras att Hermelin långt ifrån är okritisk -som man kanske i förstone skulle kunna tro - mot Israels agerande, tvärtom: Däremot präglas hans åsikter av den enligt honom snedvridna rapporteringen av Ship to Gaza, dess yttersta syften, finansiering och genomgörande.
Det kan jag i flera avseenden förstå - retuscherade bilder är inte god reklam för Ship to Gaza, då kan man misstänka att andra motiv än omsorgen om människorna på Gaza-remsan föreligger.
Och i Gaza finns enligt Hermelin många människor "som lider svårare än i Israel av yttre hot" - det är en realitet men som den styrande Hamas-falangen inte bryr sig om, vilket gör lidandet än svårare.
Det finns verkligen alltid skäl att vara skeptisk mot alla former av fundamentalism och fundamentalister. Skillnaden mellan talibaner och Hamas - och för den delen de styrande mullorna i Iran - är i det avseendet obefintlig. Vi i Sverige är ovana vid att umgås med fundamentalister, men människor som känner hela sanningen och inget annat än den går oftast inte att ens diskutera med.
Lösningen?
Enligt min mening finns ingen utsikt till lösning förrän demokrati kunnat etableras i Gaza, på Västbanken, i länderna runtikring. Människorna lider nu dubbelt: av isolering och brist på demokrati.

Till slut en annan, mindre viktig, sak:
Jag är kritisk till hur en del av företrädarna för inbjudarna till mötet, Liberal Mångfald, före och efter mötet, hanterat detta publikt. Någon som bort veta bättre - och då tänker jag verkligen inte på LM:s ordförande - visade sig i sina kontakter med mig inte kunna skilja på sanning och lögn. Det är inte liberalt, det är förkastligt.
Deet har gjort mig bedrövad. Att kunna lita på uppriktiga och sanningsenliga besked tillhör anständiga människors sätt att umgås.
Att inte våga stå för saker man gjort, är ingen god reklam.
Att sträva efter egen mediefokusering är eländigt.
Men i slutändan är det viktigt för parlamentariker att även i kontroversiella frågor höra företrädare för åsiktsriktningar som inte har medial access. Det må gälla företrädare för Israel, Belarus, Kina eller andra länder - friheten att yttra sig, att lyssna, att utbyta åsikter måste gå före allt annat.

Här måste kompromisslöshet föreligga - och jag står för den.
De som vill isolera andra - och därmed sig själva - förstår inte att lösningar på konflikter ligger i samverkan och försoning, förståelse och sprängning av fördomar.
Här har den s.k. vänstern mycket att fundera över.
Deras retorik är lika ihålig som förfärligt innehållslös.

Tillägg:
DN-reportern Mats J Larsson har en vinkling i DN 12/6 om mötet Spricka i folkpartiet om Ship to Gaza.
Man kan diskutera vinklingen. Men för min del anser jag att artikeln är korrekt om än tillspetsad i den del som handlar om stoppandet av mötet. Ingen har i alla fall stoppat mig - och jag låter mig inte stoppas.