22 juni: Bara att beklaga

Världen är full av obegripligheter.
Jag läser att Rocio Fernandez i Göteborg, som jag lärde känna när han var riksdagsersättare (fp) för Cecilia Wigström 2005, har ertappats med att välja att inte betala spårvagnsavgift i Göteborg, gång efter annan.
Fullständigt omdömeslöst agerat.
Nu slås detta upp stort, ett strafföreläggande har förvandlats till en domstolsaffär, främst till men för Rocio, naturligtvis, men även för folkpartiet och politiker i allmänhet.
Rocio står ju på 17:e plats på fp-riksdagslistan i Göteborg. Toppolitiker, med andras ord.
Bedrövligt och eländigt, en karriär i spillror - jag minns att Rocio var lite bortkommen i riksdagen i början och jag hjälpte henne på många sätt, bland annat med den interpellation hon han ställa under sin månadslånga sejour som ledamot i riksdagen. Den handlade om - svartarbete ...
Så sent som i går såg jag folk som plankade in på tunnelbanan i Stockholm - varför ingrep jag inte, vakten såg (bort, möjligen), jag såg, flera andra såg.
Lat? Feg? Ja, jag måste fråga mig själv. Varför denna flathet?
Men konklusionen av denna tragiska händelse är en enda:
Vi måste försöka leva som vi lär, vi som är folkvalda, eller f.d. folkvalda.