16 juni: Om vem som skall bestämma

Först årets sista partiledaredebatt i riksdagen - där oppositionens tom- och gnatighet framstår som allt mer påtaglig. Varför är det så?
Jag tror att det ligger i själva konceptet, att söka smälta samman ett maktparti med ett rent ideologiskt och ett ideellt. Det blir för många ingångar för att en helhet skall vara möjlig. Den rödgröna röran blir i längden inte trovärdig därför att utgångarna blir lika många som ingångarna.
Det spretar.
Finns inte samma problem inom Alliansen? Nej, där finns i grunden en annan syn på vart man vill gå, mer valfrihet, mer personligt ansvar, en stark men begränsad offentlighet.
Det är detta som leder till slutsatsen:
De som skall bestämma är de enskilda, över allt mer, sin inkomst, valet av livssituation. Medan De rödgröna vill själva styra de enskildas liv.
Statsminstern vinner debatten med oppositionsledaren.
Skolministern vinner duellen med gröna språkröret.
Socialministern vinner kampen om det civila samhället med vänsterledaren.
Näringsministern är också osedvanligt på hugget i några repliker men attackerna är mer problematiska eftersom de också har en udd som är riktad inåt mot kritiker i det egna partiet - hur det skall sluta vet ingen.