18 juni: Bröllopsbekymmer

Mina personliga erfarenheter av bröllop är ju ganska begränsade men om sanningen skall fram kan jag inte låta bli att läsa om bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling. Det är lite roligt. Man kan vara republikan och ändå gilla det man ser.
Men så har vi moralisterna, förlåt, Moralisterna. Stort M.
En sådan hittade jag, inte riktigt oväntat, i Dagens Nyheters kulturdel denna dag, dagen före Bröllopet.
Där dekreterades med all den pondus tidningens medarbetare med de rätta åsikterna har: Majoriteten trött på bröllopshets.
Så kan det kanske vara, jag vet inte.
Men DN:s kulturredaktion - och då tänker jag alls inte på den utmärkte skribenten som står som författare - har inte brytt sig om detta förhållande utan noterar bröllopet på tidniningens förstasida, hela ledarsidan samt ett par reportagesidor inne i tidningen, ja, även på Kulturdelens förstasida är första rubriken Bröllopsextra där man gör reklam för utöver den politiskt korrekta artikeln om tröttheten hur man klara sig över bröllopshetsen.
Att uppslaget efter kulturens utdömande av bröllop handlar helt om att Mystiken kring kungafamiljen har försvunnit är säkert ditsatt bara för att trötta läsare skall bli ännu tröttare - fast logiken är svår att förstå.
Varför skriva om ting som man inte tror väcker intresse?

Jag tror att det bara är en del i DN denna dag som inte har bröllopsanknytning: Sporten, kanske även den upp- och nedvända ekonomisektionsdelen.
DN:s kulturredaktion kanske har dessa avdelningar som läsarfördömen?

Men DN.Kultur vore inte den politiskt korrekta tidningsdel den är om inte också den klavertrampande BP-chefen Carl-Henric Svanberg döms ut över tre spalter, det är en artikel som skulle gjort sig lika bra när C H Hermanssons tid då han ondgjorde sig över de 18 rikaste familjerna i Sverige.

Den som läser DN-Kultur skall akta sig för några saker: att tjäna mycket, att vara framgångsrik eller bara rik, att skapa många nya jobb eller överhuvudtaget avvika från DN:s kulturredaktions moralistiska attityd.
Nä, så här får man inte tycka. Sådant som jag skriver nu, får man bara inte skriva, jag vet det.

Men ibland kan man bli ganska trött på alla dessa åsiktspoliser.
Problemet med Sverige är inte att vi har för många framgångsrika medborgare utanför få, att vi har för få duktiga ingenjörer, läkare, lärare, uppfinnare, företagare, yrkesarbetare, ja, ibland är jag nästan beredd att säga att det enda vi har för mycket av är avundsjuka.

Men det skulle jag - som alla lätt inser - aldrig våga säga offentligt.
För då skulle jag, som försöker leva som jag lär och aldrig tagit emot ett öre från utomstående sedan jag blev riksdagsledamot eftersom skattebetalarna arvoderar mig på heltid, säkert bli kalfatrad in på bara kroppen av DN.Kultur.
Jo, vi har för många yrkesutövare av också en sort:
Åsiktspoliser.