15 juni: Riksdagsinlägg om Riksbanken

Jag har tillfälle att tala om riksbankens ekonomiska politik 2007-2009 samt förslagen till utredning och utvärdering och kommande förslag till ändring i riksbankslagen:
"Anf. 43 GUNNAR ANDRÉN (fp):
Herr talman!
Jag börjar med att yrka bifall till förslagen i finansutskottets båda betänkanden.
Så långt kommen i debatten gjorde jag en kontroll utanför riksdagen för att se om det hade samlats några människomassor för att lyssna på debatten.
Jag kunde konstatera att så inte var fallet.
Om vi däremot hade befunnit oss i motsvarande parlament i till exempel Aten eller Reykjavik hade vi varit säkra på att människorna skulle vara upprörda över den penningpolitik som hade förts i deras respektive länder.
Det är, herr talman, viktigt att kunna konstatera att den svenska penningpolitiken har varit mycket framgångsrik jämfört med många andra länder under de år vi nu utvärderar.
Jag tog med mig denna lilla papperslapp i talarstolen. (En 20-kronorssedel:)
Jag noterar att den är underskriven med två namn, nämligen riksbanksfullmäktiges ordförande Johan Gernandt och riksbankschefen Stefan Ingves.
Man kan fråga sig vad den här lappen representerar. Produktionskostnaden för en 20-kronorssedel, en ”Selma”, torde vara något öre, men den representerar något helt annat, nämligen förtroendet för penningvärdet.
Den representerar något man kan köpa någonting för. Den är inte bara en papperslapp.
För oss som har att se till hur lagstiftningen fungerar för Riksbanken är det otroligt viktigt att förtroendet bland människorna för Riksbanken hela tiden kan upprätthållas. Annars råkar man i olag, och annars blir det demonstrationer utanför parlamenten.
Det är alltid lättare att vara efterklok. Precis som andra har sagt kan den penningpolitik som fördes av Riksbanken i början av 2008 och fram till sommaren i efterhand förses med vissa frågetecken. Därför är det klokt att låta oberoende ekonomer utvärdera detta och se vilka motiv som möjligen fanns för den höjda reporäntan vid det tillfället.
I övrigt, herr talman, tror jag att det är viktigt att minnas att vårt land är oerhört beroende av att vi har en kreditpolitik som gör att vår export kan fungera. Varje kapitalinvestering som görs i form av ett köp av en svensk bil, Volvo, Saab eller Scania, åtföljs ofta av ett kreditpaket till andra länder. Vi vet att under den här perioden hade svenska företag haft betydande svårigheter när den internationella kreditmarknaden bröt samman. Man måste också värdera penningpolitiken mot den bakgrunden att den svenska fungerade bra. Vi ser att den svenska exporten har fungerat bra. Vi måste också notera att de svenska bankerna i framför allt Baltikum och Ukraina ställde den inhemska penningpolitiken på mycket svåra prov under den här perioden.
Herr talman! Jag ska inte förlänga debatten. Jag yrkar bifall till förslagen i båda betänkandena.