Apropå att vara insiktsfull eller ej:
På en punkt tycker jag att jag som politiker var duktigare än många andra, det var när jag och Johan Pehrson - då ännu ledamot (fp) i skattetskottet - redan våren 2007 anordnade ett seminarium i riksdagen om den svåröverblickbara huslånemarknaden i USA..
Vi tog dit Swedbanks sakkunnige analytiker Jonny Sylvén som beskrev ett scenario om främst de amerikanske sub-prime-lånen och den bostadsbubbla som hanteringen ledde till, ett scenario som var så hemskt att vi få som lyssbade i folkpartiets klubbrum i riksdagen inte vågade tro att det skulle gå så illa.
- Är detta möjligt? frågade jag.
(Det gjorde dock ingen journalist eftersom de inte var där, aldrig hört talas om Jonny Sylvén. Vi borde kanske affischerat med Thomas Bodström talar ut i stället?)
Jag minns att även förre statssekreteraren och bankmannen Sten Westerberg, en av få som lyssnade, undrade om det verkligen var så illa ställt.
Om Sylvéns analys skrev jag i alla fall på min dåvarande blogg. Men ingen journalist var som sagt med, ingen lyssnade.
Så gick det som det gick.
Idolerna, kändisarna, intervjuas i radio och TV, det skrivs idolporträtt.
Om mig eller Sylvén inte en rad.
Nej, jag är inte bitter.
Jag bara skriver som jag uppfattat saken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar