11 juni: Genomsnittsintelligent undersökning

Genomsnittåldern för partiernas ledamöter är lätt att räkna ut. Det sker därför i dag.
Men vem röstar på ålder?
Är det inte åsikter och förmåga att genomföra förändringar som är viktigt?
Fördumningsfaktorn i svensk politik är ibland förfärande hög.
Själv har jag kvar ungefär samma åsikter i dag som 1965 när jag blev partipolitiskt aktiv.
Däremot är frågorna nya, varken Vietnamkriget eller fondsocialismen dominerar åsiktsbildningen, integriets och jämställdhetsfrågor liksom demokratifrågor kvarstår, i lite nya former men i grunden gäller det alltid att försvara tolerans och demokrati, att se till att den peronliga friheten vägs mot dess gränser där den egna frihet blir andras ofrihet och att man måste ta personligt ansvar och inte dölja bristande empati med rosigt och ofta rött retoriskt tal om solidaritet som visar sig vara tom till innehållet.
För dagen får för övrigt Lars Ohly ömma för elitfotbollsspelarnas höga skatter utan mitt stöd. Jag är däremot bekymrad över att många som nu bor åter hotas av höjda bostadsskatter som de inte kan kan påverka. Det avser jag att arbeta mot!
Det kan man göra både som 18-åring och 64-åring.
Och det har inget att göra med bakgrund, religion, etnicitet, kön eller något sådant lätt mätbart: Det handlar om vad som är viktigt för många:
Jag satsar på lägre skatter för dem som arbetar, stopp för bostadsskattehöjningar.
Lars Ohly vill höja skatterna för i stort sett alla utom elitfotbollsspelare, och dessutom höja bostadsskatterna.
Lägenhetsskatten? Den får inte höjas, 1267 kr/år jämte indexuppräkning är maximum, helst borde den sänkas ytterligare.