17 juni: Landskrona

När folkpartiet fick något fler röster än Sverigedemokraterna i Landskrona kommunalval 2006 var det ingen hejd på kulturförståsig-på-arna som visste berätta att folkpartiet där fiskat i så kallade grumliga vatten.
Jag ansåg då och jag anser nu att de grumliga fiskarna var kritikerna.
Folkpartiet gick till val - med dåvarande riksdagsledamoten Torkild Strandberg (fp) i spetsen - på ett mycket tydligt liberalt budskap: De som brukar kallas nationalister, och invandringsfientliga, ofta kritiska till de som inte är så väletablerade, som det ofta brukar sägas nedsättande ord om, det är i själva verket människor med annan bakgrund än den genuint svenska men som vill ha ordning och reda i samhället, som vill att det skall gå bra för barnen, som vill jobba, som vill ha fritid, som vill kunna köpa, som vill bo drägligt, som vill vara som de flesta andra.
Men som - när som, för att tala klartext, flera partier, socialdemokraterna, moderaterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, centern och kd - inte beskriver verkligheten som dessa människor upplever vardagen, vänder sig till andra partier.
Det blev folkpartiet och sverigedemokraterna 2006 i Landskrona.
Denna kväll äter jag tillsammans med kommunstyrelsens ordförande i Landskrona Torkild Strandberg och Skåneförbundets fp-ordförande på en restaurang i Stockholm.
Förr pratade vi om eländet i Landskrona vid motsvarande träffar.
Nu pratar vi nästan inte ett ord om Landskrona. Det behövs inte. Hoppet har återvänt till människorna där.
Politiken har gjort skillnad.
Men vad kultur-för-stå-sig-på-arna aldrig förstått var att förslagen hur vi skall komma till rätta med utanförskapsverkligheten skiljde sig radikalt åt mellan folkpartiet och sd: Folkpartiet inte bara beskrev situationen i Landskrona med alltför stora sociala spänningar, utanförskapet, brist på företag i stadskärnan, passivitet i varvsområdet sedan 30 år, och de problem som uppstod i allt dettas kölvatten utan anvisade vägen till en bättre framtid: Här skall skolan fungera, polisen vara närvarande, det skall byggas nya bostäder, även vid vattnet, företag skall kunna etablera sig här, Landskrona skall tillföras en ny anda. Sd hade en helt annan lösning, som förvisso attraherade lika många väljare: Ut med utlänningar och blunda för resten.
Nu ser vi resultatet. Landskrona har trots att även den staden drabbats hårt av den internationella finanskrisen rest sig. Det byggs. Vissa skolor har stängts - ramaskriet mot stängningen av Gustav Adolfsskolan var enormt men ingen säger i dag att det var fel i Landskrona, fotbollslaget är bättre, man går tryggare i staden, hus reser sig på varvsområdet, ja, inte ens den förfärliga händelsen med 78-åringen som misshandlades till döds kunde ändra på färdriktningen.
Landskrona behövde förändring.
Det var en liberal vid, förändringens, frihetens och ansvarstagandets vind, som svepte in.
Allt är inte bra i Landskrona, men jag tror inte att någon svensk ort genomgått så stora förändringar sedan 2006.
Det är politikens förtjänst.
Man måste ha en politik som människor förstår innebär att man strävar efter något bättre.