1 juli: Dödsskjutningarna i Södertälje

Södertälje är en mycket fin stad. Den utmärks av att där finns mycket fler industriföretagsjobb än offentliga arbetsplatser. På det sättet är Södertälje unikt bland stora svenska städer. Men sedan har Södertälje fått ett utanförskapsproblem av gigantiska mått.
Det har ytterst att göra med att vi människor vill bo tillsammans med andra som vi förstår, kan tala med, har gemensamma värderingar. Därför har till Södertälje kommit - i förhållande till andra orter - otroligt många människor med utländsk bakgrund kommit flyttande. När språket gentemot den svenska kulturen blivit en barriär och samtidigt brist på jobb och utbildning och - det skall inte bestridas - många kvinnor inte alls blivit del av andra gemenskaper än den egna familjen och kulturen, då har olika gängbildningar uppstått, inte sällan med kriminell anknytning. Denna minoritet sätter ofta bilden av nya medborgare i vårt land, det är bedrövligt.
Mordet på Eddie Moussa och hans bror har med all sannolikhet bakgrunden i olika gäng, kanske rent av spel om pengar etcetera. Det får polisens utredning visa.
Jag har bara en sak att säga om den bortgångne, mördade Eddie Moussa. Han var en mycket, mycket bra fotbollsspelare - jag har sett honom i Assyriska många gånger, vindsnabb, målfarlig, ofta irriterande försvarare, lite hetsig. Några gånger har jag tänkt att det måste vara fel att denna briljante och snabbe spelare inte får chansen i ett riktigt svenskt storlag, han kunde ha gjort succé.
Så blev det inte.
Nu måste följden bli att alla de rättsskaffens människor i Södertälje som inte annat vill än bo och utvecklas och försörja sig där och här, ser till att rensa upp bland dem som förstör så mycket för de andra.
Jag är glad och stolt över att känna alla dessa utomordentliga liberaler med annan bakgrund än oss som är födda i Eksjö med omnejd och som nu företräder framför allt liberala värderingar och en positiv samhällssyn så bra och som valt att göra detta genom folkpartiet i Södertälje.