4 juli: Min oro för Göran Greider

Många kanske inte känner till det, men ibland går jag och oroar mig för poeten och chefredaktören Göran Greider, ni vet han som skriver i Dala-Demokraten (s), av någon illasinnad kallad Vingåkers Machiavelli (uppenbart för att inte förväxla honom med en annan Vingåkersson, GP).
Nu känner jag mig emellertid lugn, detta efter att ha hört Panelen i GodMorgonVärlden.
Där svarade nämligen Greider - utan att vara mer självupptagen än vanligt förefaller det mig, alltså ungefär på samma nivå som Björn Ranelid - som jag förväntat mig när det gäller Almedalen.
Det var ett alldeles onödigt, överreklamerat arrangemang utan betydelse, ja, orden föll inte just så, men innebörden var klar. De som söker sig dit förstår inte hur fel de gör.
Min oro var ett tag att Greider skulle tycka att hela detta politiska- och intresseorganisationsarrangemang - där envar kan komma till tals med praktiskt taget vem som helst, fullständigt unikt i världen vill jag påstå - skulle vara en bra del i svensk demokrati, där inte minst partierna visar sig vara de folkrörelser med medlemmar av kött och blod som de är.
Om Greider hade tyckt att detta var bra, då hade jag funderat på om jag har rätt som tycker så.
Men nu tyckte han som jag förväntade mig att han, den politiska korrekthetens företrädare nummer 1 i vårt land, skulle göra: Almedalen är skräp.
Min åsikt är den motsatta:
Almedalen är fantastiskt.
Festligt, folkligt, ett genuint bevis på hur äkta en demokrati kan vara.
- - -
I morgon skall jag publicera en text som jag skrev från Almedalen 1985.
Den är jag fortfarande stolt över.
- - -
Det är 43:e året i år som partierna - först bara Olof Palme på ett lastbilsflak 1968, från 1970-talets början alla partier (+ Gutebälgarna) - samlas en vecka för att prata om allt, hela den svenska statsförvaltningen och medievärlden är på plats.
Jag har inte varit med så länge, missade 1968-72 samt 2002 då Hanna Hellquist rapporterade från Almedalen för tidningen när jag var politisk redaktör på Sundsvalls Tidning och jag ansåg (och anser) - eftersom jag också var riksdagskandidat (fp) - att det var bättre att en icke-kandidat täckte arrangemanget för tidningens räkning.
Men det här blir 37:e gången jag är med i Almedalen. Jag har varit där för Sydsvenskan, SvD, Pressens Tidning, NU (men något år som privatperson då Jan Fröman skrev) och Sundsvalls Tidning samt sedan 2003 som riksdagsledamot.
I år tältar jag igen, det är långt från första gången.
Tiderna har förändrats.
Naturen är densamma.