11 juli: Haparandabanan

Haparandabanan är ett av Sveriges mest intressanta infrastrukturprojekt, ganska okänt söder om Luleå men av största vikt för svensk ekonomin inkl. Göteborgs hamn?
Låt mig förklara - strax.

På väg mellan Pajala/Överkalix och Luleå viker jag av mot Kalix i Morjärv för att studera den nya järnvägen. Det handlar om en upprustning av befintlig järnväg Boden–Kalix/Karlsborg (119 km) samt ny järnväg Kalix–Haparanda (42 km).
Hela sträckan Boden–Kalix-Haparanda elektrifieras och förses med nytt signalsystem - på bilden ser man att det börjar fungera.
Varför detta projekt, långt från Stureplan i Stockholm?
Jo, handeln med Finland och Ryssland - och länder än längre bort i öst, kommer bara att fortsätta växa. Vad finns för spår- och hamnalternativ, ja, isfria hamnar krävs:
1. Moskva-Berlin-Rotterdam
2. Moskva-Hapanda-Narvik/Göteborg
Det är huvudalternativen. På den första sträckan kommer det att bli trångt, trångt - det andra alternativet kan komma att bli en otrolig transportsuccé, det tror jag och det är därför jag studerat och stött detta projekt, Sveriges enligt min mening näst viktigaste infrastrukturprojekt (att fortsätta att rusta Göteborgs godshanteringshamn är och förblir hela Nordens viktigaste infrastrukturprojekt).
Banverket motiverar Haparandabanan så här: För att möjliggöra effektivare och miljövänligare tågtrafik på den enda järnvägslänk som binder samman Sverige med Finland och Ryssland.
I dag - se mina bilder pågår upprustningen av den befintliga järnvägen Boden–Kalix/Karlsborg. Byggnation av ny järnväg Kalix-Haparanda påbörjades februari 2008, trafikstarten beräknas till 2012.
Kostnaden - och då vet jag inte om den mängd stölder av främst koppar som skett ingår - är ungefär 3.400 miljoner kr, varvid en del finansieras genom Europeiska Unionen, Transeuropeiska Transportnätverken (TEN-T).
Fem gånger har jag nu sett projektet växa fram, ett par gånger har jag också besökt Banverket i Luleå för kompletterande information.
Denna lördag framstår det för mig som om projektet ser riktigt lyckat ut - i framtiden behövs också en stor spårväxel, troligen på finska sidan av Torneälven.
Om man kunde köpa andelar i detta projekt - då skulle jag satsa en bra slant. Detta måste, och då vet man ingenting om de slumrande malmtillgångarnas möjliga exploatering, vara Sveriges bästa infrastrukturprojekt på många år.
Varför har inte socialdemokratiska regeringar satsat?
Jo, man ville nog, insåg potentialen. Men man saknade finansiering - det är helt rätt som flera socialdemokratiska riksdagsledamöter denna mandatperiod uttalat sig om att projektet saknade tillräcklig finansiering, 700-1000 miljoner kr.
Men det har denna regering sett till att ordna.
Jag tror att det är det som är skillnaden: Projekt måste fullföljas, slutföras.
Tänk själv: Finns det något som är så slösaktigt som att bygga en väg eller järnväg nästan ända fram, bara sista kilometern återstår?
Det finns många sådana projekt i Sverige - E73 till och från Nynäshamn är ett skräckexempel, invigt som första spadtagsgrävare av dåvande statsministern Göran Persson, starkt försenat därför att pengarna för sista 6 km inte fanns!
Också det ordnade denna regering!