Det är för alla uppenbart att Littorin-affären skadar statsministern. Här finns ju brister i handläggningen - och man kan verkligen inte undgå att klandra den förre arbetsmarknadsministern: Han har säkeert sagt sanningen, men inte hela sanningen.
Därmed har han försatt den moderate partiledaren och statsministern i vad som kan kallas en rävsax eller Moment 22: Den finns ingen utväg, hur han än gör blir det fel.
Men denna lilla fundering gäller Aftonbladets (s) sätt att agera. Från kommersiella utgångspunkter finns förstås inget att invända, inte heller från journalistiska: Det som bör publiceras, skall också publiceras.
Men från etiska grunder?
Ställföreträdande ansvarige utgivaren för Aftonbladet Lena Mellin - i sak en utmärkt politisk analytiker, ofta visad självständighet - förklarade tidigt under Aftonbladets publicering inkl. undvikande av att ange vilket brott Littorin ev. skulle ha begått, att orsaken till att tidningen inte publicerade vad man visste var att Littorin sedan han avgått var en privatpeerson, inte längre offentlig eller makthavare.
Men denna hållning bröts av tidningen själv då den för läsekretsen anonyma "Anna" i lördags (10 juli) framträdde och berättade vad tidningen två dagar tidigare förklarat sig inte vara beredd att publicera med anledning av att Littorin avgått.
Båda ståndpunkterna kan inte intas samtidigt.
Och nog verkar det som om de kommersiella övervägandena vunnit över de etiska - och kanske rent av journalistiska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar