28 juli: Plan försvunnet

Ytterligare ett flygplan försvinner - och påträffas störtat utanför Islamabad.
Det som slår mig är likheterna med det polska presidentplanet: dåligt väder, inget riktigt landstingsväder, inte heller tydligt landningstillstånd.
Piloterna måste bli tuffare i säkerhetsfrågor, är min slutsats.
Jag vill inte flyga en meter med en yrkesman som inte är 100-procentigt övertygad om vem som bestämmer i varje säkerhetsfråga: Jag själv.
- - -
Detta påminner mig om en mycket gammal historia som dåvarande fp-ledaren Gunnar Helén berättade för mig en gång, det var i Malmö och jag minns att med vid tillfället vara också den dåvarande fp-partisekreteraren Carl Tham, ja, då förstår ni hur länge sedan det var.
I alla fall, sade Gunnar Helén, hade han en gång för ännu fler år sedan suttit på flygplatsen i Minneapolis. Det var ett fruktansvärt oväder, vinter och kallt. Passagerarna var så irriterade och oroliga som man blir vid motsvarande tillfällen, det gäller inte bara SJ. Frånvaron av information om vad som komma skall är plågsam och alltid förekommande.
Till slut hade dock besked kommit att nu skulle ett plan avgå till New York - trots snövädret.
Pan Am skulle flyga.
Vild rusning till planet, alla ville bort, bort.
Planet fylldes till sista plats, säkerhetsföreskrifterna var genomgångna, det var klart för start.
En passagerare lutade sig framåt där en av planets flygvärdinnor satt och frågade, inte oroligt men av naturliga skäl vetgirigt:
- Fröken, hur kan det komma sig att Pan Am kan flyga när inget annat flygbolag kan i det här vädret.
- Ja, men det förstår ni väl. Pan Am är så mycket större än de andra bolagen att vi kan ha råd att förlora ett plan.