25 juli: Alla dessa skattesänkare

Jag är - och har varit det i riksdagen, det är jag faktiskt säker på - ensam om att tycka och framföra en sak i riksdagen denna mandatperiod: Vi bör höja och sänken momsen till en nivå, förslagsvis 21,7 procent - allt enligt det förslag som nuvarande regeringsrådet Lennart Hamberg lämnade 2005.
Här finns mitt inlägg i riksdagen i denna del den 14 mars 2007 återgivet -mot slutet.

Varför höja om sänka momsen?
Det beror inte på att jag är ensam om att tycka så, att vi nu måste gå mot en enhetsmoms, för det gör nästan alla liberaler.
Men att pläderna för det och säga det i klartext: - det har jag nog varit ensam om.
(Det var som framgår nedan en utredning som tillsattes efter en riksdagsmotion (fp) från Karin Pilsäter, Tullinge och Lennart Kollmats, Kungsbacka, båda likt mig med erfarenhet från skatteutskottet.)

Nu ser jag i dagens tidning (25 juli) att kd vill ha sänkt moms på dansbandsmusik, centerpartiet vill ha det på restaurangmat - liksom branschorganisationens företrädare Mats Hulth (s), just avgången, och Eva Ollén Östling - och det har väckts massor av motioner i samma riktning under de år som gått.
Låt mig fråga: Varför skall det vara lägre moms på oxfilé än blöjor?

Det är den centrala frågeställningen. Det finns, sedan vi började med olika momssatser efter det att Bengt Westerberg (fp), Anne Wibble (fp), Kjell-Olof Feldt (s) och Erik Åsbrink (s), efter valet 1988 snickrat ihop den stora skattereform med vidgad momsbas, massor med skäl för sänkt moms på ditten och datten, det ger - lovas det - si och så många jobb.
Jag vill ha höjd moms på oxfilé och sänkt skatt på blöjor.
De barnfamiljer och pensionärer som i inledningen får ökade kostnader håller vi skadeslösa genom höjda barnbidrag respektive pensionstillskott, det är inget stort problem.
Däremot är det ett problem att så många politiker - från Frankrikes president till Liftlägarnas riksförbund, som den gångna mandatperioden fick igenom att det handlade om transporter och därför skall momssatsen vara 6 och inte 25 procent - anser att man kan vinna val genom att lura momsskattebetalarna med att stimulera vissa sektorer.
Är mitt förslag politiskt möjligt?
Självfallet inte.
Jag står ändå för det. Jag har rätt, nämligen. Det vore bra för Sverige med lägre momssats och samma moms på allting, bland annat elektricitet och faktiskt även bensin. Jag lovar: Det är helt omöjligt att driva igenom den linje jag anser är den enda rätta, det kommer alltid att finnas några, allt från dansbandskämpar till miljöpartister, som älskar stuprörspolitik: lite mer eller lite mindre gör mig så glad.
Så jag får ge mig, jag som har rätt.

Och för att ge ett perspektiv vill jag för en intresserad allmänhet och för åhörare säga att totalt beräknas mervärdesskatten dra in 282 miljarder kronor för 2007.
Tobaksskatten drar in 10 miljarder. Starkspritskatten drar in 4 miljarder. Skatten på vin och öl drar tillsammans in 7 miljarder. Energiskatterna får man in mer på, 39 miljarder. Koldioxidskatten ger 25 miljarder, och det är lika mycket som hela fastighetsskatten. Alla andra mervärdesskatter ger ungefär 25 30 miljarder. Det säger något om vikten av att vi har en mervärdesbeskattning som är bra.
Ett av de problem som vi har, inte bara i Sverige utan i Europa, är att utformningen och kontrollen av mervärdesskatten gör att det finns ett ganska betydande skatteundandragande på detta område. Det är naturligtvis viktigt att man på Särskilda skattekontoret i Ludvika gör stora insatser. Men så länge vi har en skattesituation i Europa med det sjätte mervärdesskattedirektivet – som vi i skatteutskottet kan – och det laboreras något alldeles otroligt med olika skattesatser och helt oräkneliga undantag, har vi ingen bra situation. Vi måste därför diskutera hur vi ska komma ifrån det som är mycket dåligt på mervärdesskatteområdet.
Nuvarande finansministern har sagt att den utredning som kom i oktober förra året, och som Lena Asplund var inne på, inte ska föranleda några förändringar. Det var På väg mot en enhetlig mervärdesskatt SOU 2006:90, som nu är föremål för remissbehandling. Utredningen tillsattes av den förra regeringen i november 2002, efter att ett enigt skatteutskott hade bifallit en motion, fru talman, av den folkspillra som då fanns som hette Folkpartiet i form av Karin Pilsäter och Lennart Kollmats. De hade väckt frågan och ville att man skulle ta upp denna diskussion.
Ska man föra en intellektuell och bra debatt baserat på fakta måste man fundera på en del saker som finns i På väg mot en enhetlig mervärdesskatt för att komma åt en del skattefusk, för det förekommer det mycket av. Nu diskuterar vi små saker, men när jag läser utredningen måste jag ändå konstatera att med de skattesatser som vi har, nämligen 25, 12 och 6 procent, är det nedsättningen av livsmedelsskatten till 12 procent som är den helt avgörande frågan bland alla skattenedsättningar.
Skattenedsättningar representerar totalt sett ungefär 29 miljarder, enligt utredaren Lennart Hamberg. Av dem står livsmedelsskatten för 18 miljarder. Tar man bort nedsättningen av skatterna och alla undantag är den faktiska mervärdeskattenivån i vårt land inte 25 procent utan 21,7 procent. Tar man bara bort livsmedelsskatten skulle den bli 22,9 procent.
Det är klart att det är svårt att genomdriva en sådan förändring. Det inser jag också. Då måste man gå till en del bilagor i utredningen och se vad det är man kommer fram till när det gäller fördelningsmönstret på livsmedelssidan. Jag ska inte tynga kammaren eller åhörarna med att gå in på alla utredningar som bland annat Bengt Assarsson och Astri Muren har gjort om skatteincidens på marknader i imperfekt konkurrens, med särskild vikt på livsmedelssektorn i Sverige. Den har också beräkningar som inte heller jag riktigt förstår.
Det är ändå så att slutsatserna är viktiga för att vi ska kunna ha en bra mervärdesskattediskussion i Sverige.
För de hushåll som har de lägsta inkomsterna är skattenedsättningen ungefär 2 000 kronor, men för hushåll med de högsta inkomsterna är nedsättningen 4 000 kronor per hushåll. Detta går att korrigera. Man skulle kunna göra tvärtom. De 18 miljarder som jag har pratat om är något mindre än barnbidraget, som är ungefär 25 miljarder i Sverige. Om man växlade detta till barnbidrag skulle man få mycket högre effekt. Det visar Bengt Assarsson i utredningen. Man skulle kunna ta från de rika och ge till dem som har större konsumtionsbehov.
Fru talman!
Jag ville bara relatera till detta och läsa in det i kammarens protokoll, för det är viktigt att man fattar beslut på riktiga grunder. Och man kan styra konsumtionen med bland annat riktade barnbidrag. Denna utredning visar väldigt tydligt att det inte är på det sättet att den sänkta livsmedelsmomsen leder till det vi tror, utan kanske snarare tvärtom. Därför är det viktigt att vi åtminstone har i minnet att en enhetlig mervärdesskatt har andra effekter än att vi gör en massa skatteplaneringsadvokater arbetslösa. Det är en god sak men det är inte den enda effekt man får.
I dagens betänkande (14 mars 2007) är det olika motioner. Jag vill särskilt nämna att under rubriken Reducerad mervärdesskatt för vissa varor och tjänster finns en motion av ledamoten Allan Widman.
I motsats till vad man möjligen kan få intryck av under den här rubriken handlar det inte om dansmusik och skattenedsättning. Det handlar om motsatsen. Nämligen att man ska sträva efter en enhetlig momsskattesats. Det blir något missvisande i sammanställningen. Det är en bagatell i sammanhanget.