6 juli: Jan Björklund i Almedalen

Det är stor publik vid årets möten i Almedalen är lätt att konstatera. En del påstår att det var rekordmånga när Fredrik Reinfeldt talade i söndags - men av bilderna att döma stämmer inte det. Jag var med när Olof Palme talade 1982 och då var det mycket, mycket tätare och större publik - inte vid något tillfälle har senare någon partiledare kommit i närheten av den publiken.
Igår var det emellertid många vid Lars Ohlys tråkiga tal, Önskelistan, ovanligt många för att vara en vänsterledare, skall sägas, jag kan inte minnas att Gudrun Schyman nådde alls sådan anslutning vid sina anföranden, Lars Werner hade det i alla fall icke.
Men när Jan Björklund nu talar är det fler som lyssnar än vid Lars Ohlys tal men färre än vid Reinfeldts - det kanske inte är så konstigt.
Jan Björklund, som introduceras av vice partiordföranden Helen Odenjung, kommunalråd (fp) i Göteborg - den andra vice ordförande i partiet har ju numera blivit EU-kommissionär, Cecilia Malmström, och ny första vice ordförande skall inte väljas förrän efter höstens val har partistyrelsen klokt nog bestämt - och det gör hon utmärkt: Det är ingen lätt uppgift att introducera någon som alla vet skall komma och den enda man vill lyssna till.
Jan Björklund talar väl och snärtigt - det är inte bara utbildning och skola men mycket sådant. En del tycker det är fel, och kanske skulle jag också någon gång önska större överraskningsmoment och större bredd i anslaget, men Jan har ju rätt i att det finns förväntningar om att han skall vara bäst just på skolan av den enkla - men svåra - anledningen att skolan är den enskilt viktigaste frågan för Sverige, för den enskilde och för hela samhället.
Jag har också noterat, i någon av debatterna i riksdagen mot slutet av 2009/2010 års riksmöte, finansministern uttalade sitt oförblommerade stöd till utbildningsministern, på ett sätt som Anders Borg inte gjort till något annat enskilt statsråd vad gäller dennes specialområde, ja, sådana tenderar ju kosta pengar.
Mna kan väl säga att Björklund slagit in på förväntanslinjen, också vid den ganska omfattande utvikningen till ekonomisk politik. Här stöder folkpartiet nästan på alla punkter den linje som regeringen slagit in på. Avvikelserna är små - fast för enskilda företag stora - genom att främst vilja se över arbetsrätten och starkare betona att små företag har en central roll för tillväxten - vi skall minnas att 99 procent av alla företag har mindre än två medarbetare, alltså är soloföretag med ensamarbetare, företagare.
Utan dessa stannar inte bara företaget utan Sverige.
Björklund får en stark fyra för sitt anförande i Almedalen 2010.